ningsinstitutet för att helsa på en der nyligen intagen bekant, Oskar Mattson. På återvägen hade de upphunnit Larsson, som af föreståndaren i ett ärende blifvit skickad till staden. Efter ankomsten dit hade Larsson gått till Redbergslid och derefter till Haga, men i förbigående öfver salutorget, der han varit med om kapet af schalarne, hvilket egentligen verkställdes af Samuelsson under det de andra höllo utkik. Med sin fångst hade de begifvit sig till Nya Teatern, der delningen skulle ske. Der bemärktes de dock af ett fruntimmer, som underrättade en poliskonstapel om pojkarnes förehafvande, då Samuelsson greps, men de öfriga båda lyckades undkomma. Larsson nekade till all andel i tillgreppet. Han hade haft ett ärende till en af mössbutikerna i Bazaren för institutets föreståndare, hvilket äfven skriftligen intygades af denne, äfvensom att Larsson sedan sitt intagande å institutet visat ett godt och ärligt uppförande, hvadan ärenden till staden ofta uppdrogs åt honom. Tomten fick deremot ej så godt vitsord af de närvarande konstaplarne, hvilka intygade att han, hvad fint väd korn och snabbhet i benen anginge, gjorde allt skäl för sitt öknamn, ty ofta hade Tomten gäckat deras bemödanden att taga honom fast då man tydligen märkt honom vara stadd på orätta vägar. Med sådant vitsord och modrens förklaring att bytingen vore alldeles ohandterlig, måste Tomten göra sin kompanion Samuelsson sällskap in i cellen, och modrens afskedsord voro: Ja, ja, när du inte rättar dig efter dina föräldrar, så får du hat — adjö med dig! — Larsson fick tillsvidare vistas på Räddningsinstitutet, derifrån han skall inställa sig då målet förekommer vid rådhusrätten, dit det förvisades: —Ars eenn