4 25 2 DSCGC8 b ? ma och uppröra det. hretsen för vår författning är vid; hvarje hederlig menniska kan derigenom röra sig som hon önskar, alldenstund det står en och hvar fritt, att uttrycka sina tankar, kontrollera regeringens handlingar och taga den del, som honom tillkommer, i de allmänna angelägenheterna. Numera finnes det ej någon uteslutning; presterskapet har, såsom ni väl torde erinra eder, ej allenast frihet att sysselsätta sig med de religiösa frågorna, utan dess anseddaste chefer finna äfven sin legitima plats inom statens främsta kår. Jag skall derföre med nöje se den höga värdighet, hvarmed ni nyss blifvit beklädd. gifva eder tillträde till senaten. Ni skall medföra dit, jag betviflar ej derpå, denna anda af försonlighet, som icke skiljer religionens sak från fäderneslandets, denna fördragsamhet, som tilldrager och öfvertygar, kortligen, denna fosterlandskärlek, som oupphörligt sträfvar att till hvarandra närma dem, som skiljas ifrån hvarandra genom olikhet i åsigter. Derpå följde några satser med afseende å biskopens uttalade välönskningar för kejsarinnan och den kejserlige prinsen. Inom lagstiftande kåren ha protektionisterna angripit adressen, som uttalar kårens bifall till regeringens frihandelsåtgärder. Ur Forcade de la Roquette skall tala 1 regeringens namn. Man väntar sig af honom ett särdeles intressant föredrag. — Ett komiskt uppträde egde rum, i det en hr Javal, frihandelsvän, skulle taga till ordet mot några protektionister, som förut ordat. Javal, som är en dålig talare, tömde brydd det glas vatten, som sättes framför hvarje talare, då han knappast hunnit säga: Mina herrar! En deputerad witzmakare ropade Javale, som betyder -jag slukar?, men äfven begagnas i satsen ravaler ses paroles, som betyder tala illa. Alla menniskor skrattade naturligtvis. Konung Viktor Emanuel har, i afseende på det tilltänkta attentatet mot Napoleon, tillskrifvit kejsaren ett hjertligt lyckönskningsbref. Äfven från påfven har ett sådant bref ingått — och derjemte ha flera kommunalråd i Italien beslutat utfärda protester mot attentatet. Kommunalrådet i Macerata har enstämmigt beslutat en adress i denna syftning. Times offentliggör följande skrifvelse från Mazuini: Till redaktören af Times! Sir! alla slags anklagelser hafva, sedan häktandet af fyra italienare i Paris, hvilka beskyllas för ett attentat mot Ludvig Napoleon, hopats öfver mig af den franska regeringens organer och upprepats af den engelska pressen. Det har alltid varit min kända vana, att ej inlåta mig på någon diskussion om anklagelser, hvilka gjorts emot mig af personer, som aro mina fiender, och jag röner en synnerlig afsmak derför, då anklagelserna utgå från en mans agenter, hvilken, så mycket det i hans krafter står, genom blott den råa styrkan beröfvar mitt fädernesland den enhet, som det begär, och gör Rom till operationsbasis för det stråtröfveri, hvaraf Syditalien hemsökes. Då jag nu likväl ger efter för kära engelska vänners böner, förklarar jag, att jag aldrig uppeggat någon till att döda Lndvig Napoleon; att jag aldrig till någon lemnat för detta ändamål bomber, bössor, revolvers eller dolkar; att Trabucco, Imperatori och Saglio äro mig fullkomligt obekanta; att derföre den il Lugano föranstaltade sammankomsten, det löjliga anställandet af Imperatori som underlöjtnant i en skara af fyra män och fördelningen af fotografier till karlarne är fullkomligt osannt; att mina fotografier med min egenhändiga underskrift säljas å Unita Italiana-s byrå till förmån för de fonder, som äro afsedda för Venedigs befrielse, och att jag aldrig skrifvit något bref, hvarken med eller utan penningar, till Greco i Paris. Greco känner jag. Hundrade, ja, tusentals unga män äro mig bekanta, hvilka tillhöra vårt nationala rörelseparti. Greco är en entusiasmerad patriot, som under ären 1860 och 1861 tog verksam del i händelserna i Syditalien, och har såsom sådan kommit i beröring med mig. Om något bref från mig skulle finnas i hans ego, måste detsamma vara minst 9 å 10 månader gammalt. Detta må vara nog som svar på anklagelser, hvilka hittills endast stödja sig på franska polisrapporter. Jag är etc. D. 14 Januari. Joseph Mazzini. I England tages uppmärksamheten för dagen i anspråk af en afrättning af en arbetare, Samuel Wright, hvilken i ett plötsligt anfall af vrede dödat sin hustru. Han åtnjöt ett godt rykte inom sin krets, hvarföre många petitionerade om hans benådning. Tillochmed stora meetings höllos för detta ändamål, dock utan framgång. Vid exekntionen var en otantlig massa menniskor tillstädes, hvilka med höga rop uttalade sitt ogillande af exekutionen. Mer än 1,000 poliskonstaplar voro vid tillfället på platsen för att bevaka ordningen. I Polen dansar man nu och underskrifver tillgifvenhetsadresser till kejsaren. Men det är Berg och hans kreatur som äro balarrangörerna. Den, som blir inbjuden på en af dessa baler, dessa lyckade tillställningar, der man dansar, men med döden i hjertat och förbittringen i sinnet, och ej går dit, han antecknas i polisens svarta bok som misstänkt och trakasseras sedan så, att man oftast ser honom snart nog styra den bekanta vägen öster ut. Vid slutet af dessa muntra baler, der stämningen är på ett besynnerligt sätt animerad, arrangera de artiga värdarne en effektiull scen. Herrar och damer inbjudas nemligen i ett särskildt rum, der de uppmanas