Göteborgsposten – 23 januari 1864, sida 2

öfvat, medaljen i silfver af 8:de storleken, med inskrift: för medborgerlig förtjenst, att si högblätt band med gula kanter bäras på bröstet. Kongsbacka stadsfullmäktige hafva tör innev. år till sin ordf. och v. ordf. omvalt landtbrukaren C. G. Bruhn och apotekaren L. I. Schöldström. Resestipendier. Xylograsen Jonas Engberg har, på derom gjord ansökning, af K. M:t fått sig tilldeladt ett understöd at 400 rdr imt, att af allmänna besparingar å Riksstatens 8:de hufvudtitel utbetalas, för att å utrikes ort förkofra sig i sin konst. — K. M:t har likaledes tilldelat myntgravören Johan Edvard Ericsson och landskapsmålaren Per Daniel Holm de å Akademiens för de fria konsterna stat uppförda, efter historiemålarne J. A. Malmström och M. E. Winge lediga resepensioner, att med ett årligt belopp at 2,000 rdr rmt hvardera under tre års tid utgå. och isklubb var åter tillsammans sistl. Söndags ettermiddag och manövrerade på Roxen, och dess manövrer åskådades af hundra wdetals personer. För hemfärden voro som fyrbåkar tjärtunnor placerade här och der på isen, och den ålervändande skridskoåkande kolonnen tog sig med sina klart strålande facklor särdeles pittoreskt ut. Vid framkomsten till Cap Julie mottogos skridskoåkarne med musik och raI kut vinternöje. Linköpings skridskoketer uppsändes. Trafiken på Örebro-—AÄrboga och Nora—Ervalla jernvägar under sistl. December månad har inbringat: för bassagerare m. m. 5,242 rdr 97 öre samt för gods 7,534 rdr 27 öre, eller tillsamman 12,777 rdr 24 öre. Samma månad år 1862 utgjorde inkomsten 13,785 rdr 82 öre och år 1861 11,203 rdr 66 öre. Eld-vaåda. Natten till d. 18 d:s vid tolftiden blefvo Borås invånare obehagligt uppskrämda genom larmskott, tillkännagifvande att elden var lös inom samhället. Lyckligtvis var det farliga elementet endast utbrutet i en smedja straxt utom staden samt blef med sprutornas tillhjelp snart dämpadt, utan att ha förorsakat någon större skada. En vacker minnesruna. I Hudiksvalls Veckoblad läses om nyligen afl. häradshöfding Levin, hvilken före tillträdandet af sin domarebefattning i Östergötland, under 20 års tid varit domare i Hudiksvall, följande vackra omdöme: Ett hjerta, som varmt klappade sör likars nöd och som icke kände någon högre fröjd än den alt se glada ansigten omkring sig, se der i korstaste ordalag den bästa nekrolog öfver och tillika den sannaste teckning af häradshöfding Levin. Detta godsimta, ädla drag i hans karakter gjorde sig äfven gällande hos honom såsom domare, och om han, på grund deraf, såsom domare, någon gång gjorde sig skyldig till en stundom kanske för långt dritven tillämpning af sin älsklingssats: hellre fria än fälla, så bör man dock ihågkomma, att han dervid leddes af de idlaste, menniskovänligaste bevekelsegrunder. Det har händt, att han såsom domare nödgats, på grund af lagens bokstaf, fälla sträng dom, men sedan icke skytt hvarken besvär eller uppoffring för att i högre instans mildra underrättens utslag. Frid då öfver den idle bortgångnes minne; hans hågkomst skall länhär qvarleiva bland tacksamma, sörjande anerEn stad, som vet att roa sig. Från karlstad skrifves d. 19 d:s: Förliden vecka var en uppsjö på nöjen här i staden. Så tillstiilldes förliden Thorsdag at soirge-sällskapet en storartad maskeradbal, som var besökt af som det säges 300 å 400 personer. — Sistl. Fredag gafs på härvarande Frimuraresamhällets stora sal af den berömde violinisten Rancheraye, en konsert, som var besökt at 160 personer, — ett för ett sådant nöje ovanligt stort antal, hvilket föranleddes af den stora entusiasmen som hr Rancheraye väckte vid sivt besök härstädes för flera år sedan, och hvilken hyllning från publikens sida ätven nu visade sig vara välförtjent, emedan en konstnjutning erbjöds, hvartill sällan något motsvarande kan framvisas. Också helsades hr Rancheraye med applåder och bravorop vid hvarje nummer han utforde. Från Arvika skrifves d. 15 d:s: Väderleken sortsar att vara kall. Glafssjorden är körbar åt alla håll och kanter. — Sjuklighe