Göteborgsposten – 23 januari 1864, sida 1

Ligenarnes Konungk). Roman af Ponson du Terrail. — Hvad heter er herre? — Vänta! sade jätten i det hau sträckte ut handen det är han som kommer der borta. Markisen gjorde en rörelse af förvåning och miss El len gaf till ett anskri och vacklade i sadeln. Den person som jätten betecknat som sin herre, va ingen annan än ryttaren i hvita pelsen som markisen möt! föregående afton, vid hvars åsyn miss Ellen låtit höra ct rop, och som sir Robert Walden talat om under namn af naboben Osmany. Denne närmade sig i sporrsträck; han hoprade ledigt ur sadeln tre steg från markisen och den unga flickan och i det han med utmärkt behag helsade dem båda, yttrade han till jätten: — Det är bra, Simson, du är en god tjenare! — Min herre, yttrade markisen till den nykomne, jag har nyss på ett underbart sätt blifvit räddad från döden, och det tycks som vore ni den försyn jag har att tacka härför. — Nära nog, min herre.