— Lionel! upprepade Roger och böjde hufvudet, så nette min stackars bror som dog i vaggan. Sir Robert Walden blinkade icke. — Bifallet! svarade Roger, och om han är i mitt ycke, hvilket är otvifvelaktigt då ni intresserar er för honom, miss Ellen, skall jag göra honom till min vän. — Mina herrar, sade den unga flickan, instämmen med mig uti att markis Roger dAsburton är den mest fulländade gentleman i de tre konungarikena. Lefve markisen! utropade de skotska lairderna. — Lefve miss Ellen! ropade de unga herrarne med entusiasm. — Mina herrar, sade nu sir Robert Walden, de unga flickorna ha ofta hufvudet fullt af dårskaper, och så är det äfven med min niece. — Huru så, min onkel? — Jo derför att du begär en löjtnantsfullmakt för Lionel Warner utan att ha rådfrågat hvarken honom eller hans mor. — Åh! utbrast miss Ellen, jag svarar för att de skola antaga. Och för öfrigt fortfor hon skrattande, då jag vill det!... — Hvem vet? tänkte sir Robert, om det är så, är det derför att hon älskar ... vi få väl se! Och gentlemannen fyllde med ett helt glädtigt utseende sitt glas, på samma gång som Bolton höll på att sluta sin tredje butelj. — Mina herrar, sade markis Roger, då man steg upp