Göteborgsposten – 21 januari 1864, sida 1

— — er af OC. ha med lojal förtjusning lästs från Ystad till Haparanda, och man kan ju ej unIra derpå! Pegasen tar sig särdeles väl ut, här en furstlig mantel fladdrar deröfver, äfven om dess flygt ej är just skyhög; huru mycket starkare blir ej impressationen, om flyghästens ryttare bär en kungamantel. Kritiken örlamas; belåtenheten, att icke säga entusiasmen, blir allmän, och innan man vet ordet af, ir det höga arbetet försvunnet ur boklådorna, medan skaldekonungarnes odödliga alster haft en jemförelsevis trög afsättning. Undersåter masculini et feminini generis känna sig oändligt smickrade att vara i besittning at majestätets högstegna vitterhetsprodukter. Det finnes tillochmed de, som tycka sig vara ett hufvud högre, sedan de efter behag kunna fördrifva tiden med bläddrandet i denna eleganta bok, som innehåller metriserade bikter at sveakonungens känslor och ideer. Apropos denne höge författare, så intager hans samtycke till prins Augusts äktenskapliga förbindelse liksom dennes beslut att ingå en sådan ett framstående rum bland nyårets nyheter. Den höga förlofningen har syrprenerat hela denna skara af väl underrättade, som alltid påstå sig ha reda på hvad som skall inträffa i de högre regionerna. Man trodde att prinsen ville sköta sin helsa och roa sig litet, då han slog sig ned midt i vintern i Neufchatel; att han gått i giftastankar på den sista tiden anade kanske icke ens Christinebergs förtroligaste habituer. Men saktiskt lär väl vara att hertigen af Da larne — jag höll på att skrifva hertigen af Dalmatien, såsom ett vida spridt, tyskt blad titulerade honom för någon tid sedan på fullaste, menlösaste allvar — faktiskt lär vara, säger jag, att högbemälte furste sedan någon tid varit utledsen vid ungkarlslifvet och bestämt sig för att, när något passande tillfälle erbjöde sig, intaga en husfaders respektabla position. Hvad var då naturligare än att denna duodesprinsessa, som en favorabel slump eller någon just icke hårfin diplomatisk kalkyl fört till Neufchatel, skulle gifva fast form åt den svenske kungasonens obestämda äktenskapsfunderingar? Att hon eger alla möjliga yttre och inre fullkomligheter, vilja vi gerna antaga tills vidare; att partiet, betraktadt från den ekonomiska sidan, är godt, önskar det svenska folket icke blott för den furstlige fästmannens skull, utan äfven för sin, ty hur varm tillgifvenhet det än hyser för sitt kungahus, så kunna tillökningar i de åt dettas medlemmar anslagna apanagerna icke bli precis välkomna i dessa bistra tider. Medan prins August derborta i det gemytliga Neuschatel sväfvat i den lyckliga kärlekens sjunde himmel, ha bekymmer af det slag, som ingen jordisk makt eller rikedom kunna utestänga, herrskat i palatset vid Gustaf Adolfs torg i den svenska hufvudstaden. Hertigen af Wermland, det späda kungaämnet, som nyligen sökt att genom sina små händers verk i sin mån bispringa de brandskadade i Warberg, har varit farligt sjuk, och sympatiserande och patriotiska skaror hu strömmat till den presumtive tronarfvingens boning för att göra sig underrättade om hans förstföddes tillstånd. Lyckligtvis lyda de senaste underrättelserna fullkomligt lugnande; den furstlige pilten är konvalescent, och känslofulla stockholmare och stockholmskor måste hädanefter söka ett mindre högt föremål för sitt deltagande. På andra håll har dödsengeln visat sig mindre skonsam, och tvenne af landets utmärktaste personligheter ha på nyåret fallit för dess lia. Det är om expeditionssekreterare Richerts och professor Hagbergs bortgång jag talar. Den förres lefnad var rik