Göteborgsposten – 20 januari 1864, sida 3

eUnder diskussionen om de orsaker, som j föranledde Krimkriget och derigenom den första allvarliga brytning, som någonsin egt rum mellan England och Ryssland, har den britiska regeringen ofta, och det tillochmed af engelska författare, blifvit tadlad, derföre att hon icke genast under stridens första stadium uttalat sig med behörig fasthet, hvilket sannolikt varit orsaken till att kejsar Nicolaus blifvit stärkt i öfvertygelsen om, att England icke ville för Turkiets skull och i förbund med Frankrike börja något krig mot honom. Utgången visade, att han misstagit sig i denna förutsättning och på oriktigt sätt uttydt Englands hofsamhet samt dess gradvisa uppträdande. Jag erinrar om denna händelse, emedan det, efter hvad jag ser, ej är ringa fara för att de fredliga förhållandena emellan Tyskland och England för närvarande hotas af ett liknande missförstånd. Uti många af den tyska pressens organer upprepas samma språk som man år 1853 förde i Petersburg: England vill icke föra krig; lord Russells depescher äro ingenting annat än makulatur; — cdet britiska hofvet skall aldrig samtycka till ett krig med Tyskland o. s. v. Att England endast högst ogerna störtar sig i krig och isynnerhet ogerna griper till vapen mot en nation, som vi tycka om och värdera, är fullkomligt sannt. England vill göra allt möjligt, för att undvika kriget, blott icke en sak. Det är oss fullkomligt likgiltigt, om den ene eller den andre hertigen regerar i Slesvig eller i Holstein; hvad som deremot icke är likgiltigt för England, utan tvärtom för detsamma af högsta vigt, det är att ett hög. tidligt europeiskt fördrag upprätthålles, genom hvilken en stor territorialgrundsats, nemligen staten Danmarks integritet, med öfverlagdt mod erkänts af samtliga stormakterna och Sverige. England och den engelska regeringen känna sig öfvertygade om, att då 1852 års fördrag väl blitvit med våld tillintetgjordt, skall det öfverhufvud taget icke mera existera något fördrag, hvarpå man kan bygga. Det skall då vara slut med all folkrätt, och de högtidliga aktstycken, som reglera territoriernas fördelning i Europa, skulle endast vara bindande, så länge det funnes tillräcklig makt att upprätthålla dem. Detta och ingenting annat är grunden och orsaken till den i detta hänat England följda politik, med hvilken hvarken är förenad lidelse eller upphetsning i afseende på stridens egentliga föremål. England skall icke spela någon annan roll än en polisbetjents, som icke sjelf är part i en tvist, hvartill han är vittne, men vill förhindra de båda motståndarne från att komma i lufven på hvarandra. Så som sakerna nu en gång stå, tror jag mig emellertid kunna försäkra eder, att den britiska regeringen icke skall rygga tillbaka för ett direkt användande af sin makt, om detta skulle bli ovilkorligen nödvändigt. De åtgärder, hon förbereder, förberedas likväl endast gradvis, efter hand, såsom fallet var med förberedelsen till Krimkriget, och på hvarje särskildt stadium at vårt framåtskridande skola vi stanna och ånyo söka att genom diplomatiska medel afvärja katastrofen. Den af 5 pansarfregatter och tvenne linieskepp bestående kanalflottan hade utskickats på en tur till Azoriska öarne. Dessa fartyg äro nu hemkallade oeh skola inom kort stå till amiralitetets förfogande. Så som dessa fartyg äro byggda, och med den svåra kalibern i deras artilleri, skall ett enda af dem vara tillräckligt, att på en gifven punkt insätta en hel flotta af den gamla konstruktio nen. Om det nuvarande sakernas tillstånd utpräglar sig tydligare och får ett mera hotande utseende, skall en del af denna flotta sannolikt segla till Helgoland, hvars nuvarande guvernör, kapt. Marse, är en ung sjöofficer, som utmärkte sig vid landstigningen på Krim. Hvilken ställning fartygen skola intaga, skall naturligtvis bero på om kölden kommer att fortfara eller icke. I London är det i dag töväder, och termometern visar 7 grader öfver fryspunkten. Utan tvitvel är det till en början endast fråga om en demonstration, och om de tyska makterna samtycka till att bringa saken inför en konferens af de makter, som undertecknat 1852 års fördrag, kan den ännu på fredlig väg utjemnas. Men fastän England endast motsträfvigt företager en sådan demonstration, skall det dock svårligen göra någon retograd rörelse och lika litet inlåta sig på någon lösning, som icke har till basis det fullständiga erkännandet af den danska kronans rättigheter. — Korresp. anser, att den unge engelske prinsens födelse skall verka som en kraftigt stimulus på den engelska nationen.