Göteborgsposten – 20 januari 1864, sida 3

AmA 4 Pp 444111d. 41 100. Jemsörelse mellan de Nordiska och Södra Länderna. (Ur C. A. Agardhs nyligen utkomna samlade skrifter ) De råämnen Sverige hufvudsakligen har att framdraga från naturens sköte, äro säd, trävaror samt metaller. De två senare finnas dock i större förråd än i något annat land; och hvad sädesproduktionen angår, så kan den, när alla odlingsbara trakter blifva tagne i bruk, uppdrifvas till lika höjd som i Danmark. Sverige kan således medelst frambringandet af dessa tre råämnen, skaffa sysselsättning åt en vida större folkmängd än om det skulle använda det deruti liggande kapitalet till fabriker. Dessa tre produkter utgöra tillsammans icke blott menniskoslägtets vigtigaste nödvändighetsvaror, utan äfven vilkoret för all eivilisation. Utan säd, utan jern och utan byggnadsvirke, skulle hvarje tolk förfalla till det vildaste tillstånd. Norden har säd och Södern har drufvor. Södra Europa har olivskogar med små stammar och grå kronor, förbrända i solen; Lombard-popplar med hopträngda grenar, som gifva ingen skugga, endast liknande solvisare på slättons tafla. Sverige har sina evigt grönskande tall och granskogar; och då Södern förvekligas i vällukterna af sina orangelundar, vandrar Nordbon under hvaltven af sina bokoch ekskogar, fördjupad i allvarliga tankar eller hänförd af naturens skönhet. Ötverallt i Södern förjagas man om sommaren från de heta filten in i husen. Ötverallt i Norden drifves man ifrån husen ut i den fria naturen. När Amerika, Indien och Australien hafva grutvor af silfver och guld och diamanter, bryter Sverige jern, den nyttigaste af alla metaller, ur sina grufvor, och den bästa kopparn i Europa. Det arbete, som dessa råämnens frambringande fordrar, måste ske genom menniskokraft. Det arbete, som fabrikationen erfordrar, måste ske hufvudsakligast genom maskiner. Det förra arbetet, eller det som råämnenas frambringande kräfver, är ett tungt och mödosamt, men tillika ett fritt arbete. Arbetaren är dervid herre öfver sina rörelser; han kan stanna, när han behagar; han kan arbeta fort eller sakta efter behag; han kan dervid samtala med sina kamrater; han kan tänka på sin familj eller sina vänner, utan att detta hindrar hans arbete. Korteligen, arbetaren i Norden förlorar vid sitt arbete icke friheten i sina rörelser icke friheten i sina tankar, icke i sina känslor. Arbetet pröfvar hans krafter till det yttersta, men det stärker dem: och då han gått ifrån sitt arbete, är han, efter slutad sömn, den följande dagen starkare än förut. Hans muskler växa ut, hans bröst vidgar sig, hans kinder blomstra och hans öga tager småninsom öfverallt i Norden himmelens färg. Under det männernas arbete i Norden sålunda utföres i den fria naturen, sommar och vinter, syselsättas qvinnorna i stugan, icke vid ett vidhängande arbete, utan vid ett oupphörligt omvexlande, vid bestyret at ett hushåll, alltid åtföljdt af åtankan om personer, som äro kära för hjertat, och åt hvilkas trefnad hela detta sysslande är egentligen egnadt. Se der det allmänna folkets eller arbetrnes lif i Norden. Huru förbyter sig icke detta upplyftande skådespel af ett sträfsamt och arbetsamt folk, 1å vi flytta oss till de vestra industriella länderna. Der finna vi arbetarne i massa inneslutne nom fyra väggar, halfklädde, i qvaf och tör skämd luft, i dunster uppstigande från de kokta, gäsande råämnena, eller ander det dötvande slamret af maskinernas armar, som vtta och sänka sio allor 0S till hämmar .