Göteborgsposten – 19 januari 1864, sida 3

Från Utlandet. Thiers tal inom Frankrikes lagstiftande kår, för hvilket vi i går redogjorde, utgör samtalsämnet inom hela Paris. Ordets makt har genom detsamma kommit till sin forna ära — och Bellonas gloire är för ögonblicket fördunklad af parlamentarismens glans. Man ser nu tydligt, att en allmän önskan om en bättre sakernas ställning än den nuvarande förefinnes. Tyvärr synes regeringen slagen, ja sjeltve kejsaren, denne kloke och annars så förutssende man har fällt ett yttrande, hvilket, innebärande missnöje, måste framkalla en oangenäm stämning hos folket. Han sade nemligen häromdagen uti ett tal till kardinal Bonnechose vid öfverlemnandet af kardinalshatten: Ni är säkerligen lika förundrad som jag ötver att se, att etter en så kort tids förlopp personer, som knappast äro ännu räddade från skeppsbrottet, åter auropa vindarne och stormarne om att stå sig bi. Gud beskyddar alltför synbart Frankrike, för avt låta det ske, att det ondas genius åter skulle störta det i oroligheter. Detta bådar ej godt och angifver ingalunda, att regeringen skall vilja ingå på eftergifter, hvilka skola, om de vägras, fordras med allt större kraft. Lyckligtvis jär Napoleon en för stor man, att icke snart skola finna på sjökortet rätta kursen. Statsministernj Rouheris svar på Thiers tal utfor på det kraftigaste mot den parlamentariska regimen. Men han mäste dock medgifva, att författningen bör fullständigas och större frihet senare beviljas landet. Ronher tycktes märka, att han befann sig på en osäker botten. Intrycket af hans tal var ej godt, hvilket gjorde, att motståndarens rönt en desto allmännare hyllning och tillvunnit honom äfven hans forna pressmotståndares bifall. Förhandlingarne inom kammaren dagen derefter, d. 12 Jan., voro mycket stormande. Man skred snart till det amendement, som väckts angående 1:sta art. i adress-svaret och hvari öppet säges: 2 millioner röster, som tillfallit oppositionen, kunna ej anses för resultatet af några lokala differenser, de uttrycka den ötverlagda åstundan efter frihet. Utan den administrativa tryckningen skulle nela Frankrike anslutit sig till städerna Pais m. fl. votum. Genom detta amendement igripes principen för de officiela kandidaerna. Debatten blef ytterst stormande, då n deputerad, Nouhel, hemställde, huruvida mendementet icke var en skymf för kammaen, hvarföre han slutligen tog sin hemställan illbaka. Efter en hetsig diskussion blef amenlementet förkastadt. I Preussen rasar tvisten mellan regerinsen och representationen, hvilken senare ej rill bevilja den förra de penningar hon behör