I i I I I i i I i I I j — Ah, inföll Wills, ni kan vara säker på att han skall dödas i morgon. — Af hvem? — Af mig naturligtvis. Jag har för hans räkning lagt två kulor i min studsare. Han kunde eljest uppväcka misstankar. Aha. Nåväl, god natt herre. Djurtämjaren stängde burens luckor och båda två gingo åter in på krogen. Wills hällde i åt sig en andra mugg öl, kastade två shillings på disken, steg åter till häst och begaf sig i väg till Konungatornet. Klockan tre på morgonen steg djurtämjaren upp. — Hvart går ni husbonde, frågade den ene af gossarne helt yrvaken. — Dumhufvud, hör du ej att Tom tjuter. Tom, det var björnen. — Han tjuter hvar natt, herre. — Ja, men ej på detta sätt. — Hvad tror ni att det går åt honom? — Han har ledsamt. — Går ni att ge honom stryk? — Nej, jag skall låta honom promenera. Då han är ensam med mig följer han mig som en hund. — Akta er så att han ej kommer lös. — Bah! jag lägger nosgrimma på honom. Djurtämjaren klädde sig och nedgick derefter på o årgan