Göteborgsposten – 18 januari 1864, sida 4

Detta fång af fria fäders manliga anda— denna dyra arftägt, dragen ur modersbröstet, hyllat har han troget, häfdat har han nitiskt: gillare gärd ej någon gifvit fosterjorden. Ädla, kraftiga, klara qvällde hans ord ur barmen. Skarpa såsom svärdshugg, slogo de för fota. Vingade, snillevarma vunno de alltid målet; buro hans våsens hjertblod bort på sina spetsar. Såsom fången filar fängelseportens galler, starke anden ständigt slet i stoftets boja. Lodbrok lik, han tillät lugnt de sorgens ormar, dem han länge dolde, dricka djupt ur såren. Som en man, sig mäktig midt i hvimlet stod han; höll sitt dyra hufvud högt i alla skiften. Verldens vindkast honom vika icke lärde: stadigt på rätta stället satt hans ädla hjerta. Mången kände kärlekskällan i detta hjerta, blottad som han burit barmen för allas blickar. Leta få hans like lärjungar och vänner: thy skola falla tunga tårar på hans kista. A.