Göteborgsposten – 18 januari 1864, sida 2

svart och rödt; efter sex måvader lät jag köpa en svart häst å hvilken vi satte en rödklädd mannekin; häst och mannekin släpptes in på arenan. Denna gång var björnen befriad från nosgrimma och kunde göra bruk af sina klor. Han rusade på hästen, ristade upp magen jå honom med ett enda slag af sin tass och slet mannekinen i stycken; allt detta räckte endast tio minuter; efter dessas förlopp funnos af hästen blott qvar rykande bitar och af mannekinen trasorna ... Nu, tillade sir James med förfärligt lugn, tror jag att djuret är tillräckligt väl dresseradt. — Men, yttrade Wills, som med mycken uppmärksamhet afhört denna berättelse, hvar finnes denna björn? — Djurtämjaren anlände i går afton till Burtonsby, två mil härifrån vid kanten af skogen, i hvilken vi skola jaga i morgon. Han har hos grefskapets scheriff sökt tillåtelse att ge representationer; men scheriffens svar kan ej komma förrän i morgon, så att ingen här i trakten har ännu sett djuren, hrilka hållas instängda i vagnar fodrade med jern. — Jag börjar begripa! sade Wills. Ers nåd skall laga så att djurtämjaren släpper lös sin björn då jagten skyndar förbi. — Icke alldeles, ty alla gästerna bära liksom markisen röd drägt, och sannolikt är det mer än en af dem som rider en svart häst. — Det var just detta som jag ämnade anmärka för ers nåd. — Jag har förutsett allt, sade sir James. Det är vid hallaliet som markisen skall råka på björnen. Du vet att