Göteborgsposten – 18 januari 1864, sida 2

En afton, när han slutat sin förevisning, gick jag in till honom i hans barack och började ett så lydande samtal med honom: — Huru mycket förtjenar du? — Ungefär tio shilling om dagen. — Vill du förtjena tretio? j — Helt visst, ers nåd, svarade han ; man nekar aldrig att ta emot en god betalning: hvad är att göra för att förtjena så mycket? — Ge förevisningar, men för mig ensam. — Det går lätt för sig. — Hvarje dag. — Affären är uppgjord, svarade han. Du skall nu få höra, fortfor sir James, hvad djurtämjaren och jag sysselsatte oss med under tre månaders tid efter denna öfverenskommelse hvarje dygn från midnatt till klockan två på morgonen. Djurtämjaren lade nosgrimma på sin björn och omslöt hans fyra tassur med ett slags handskar af läder, så att han ej kunde göra bruk af sina klor, och band honom så vid cn påle med en jernring. Då detta var gjordt kom en man i röda kläder och ridstöflor in på arenan; denna person red på en svart häst som han straxt satte i galopp och beskref så en cirkel omkring björnen. Den rödklädde började nu med sin jagtpiska ge björnen den ena smällen på örat efter den andra, gjorde cirkeln allt mindre och mindre och manierade med sådan skicklighet sin häst, att denne för hvarje omgång gaf det arma djuret en spark med bakfoten. Efter tre dagars förlopp råkade björnen i raseri när han såg