Göteborgsposten – 18 januari 1864, sida 2

en räf som drifves upp vid Drottninghålan vanligen läter sånga sig vid Pik-Gurdklipporna? — Ja, ers nåd. — Nåväl, det är der bakom djurtämjaren skall lössläppa sin björn. — Men, anmärkte Wills som nu var mycket nogräknad, det är derföre nödvändigt att markisen hinner först fram vid halliliet, j — Det blir din sak. — Huru så? — Jo, hör på. Under min vistelse i Frankrike har jag af en normanisk hästhandlare erhållit nägra nyttiga lärdomar rörande hästskötsel; bland annat fick jag veta att en näfve valmofrön blandade tillsammans med hafran försvagar hästarne till den grad, att inom en timmas tid benen knappt kunna bära dem. — Jag vet det, ers nåd; man behöfver ej resa till Frankrike för att inhemta dessa vackra hemligheter, svarade med förakt Wills, beherrskad af nationelt högmod. — Hvad tror du då, återtog sir James, att en häst skulle göra, på hvilken man stuckit en liten metkrok under sadeln? — Han skulle stegra sig, råka i raseri och genast rusa i väg med sin ryttare. — Nej, svarade sir James, han skulle ej rusa i väg förrän efter en timmas förlopp, om man varit så försigtig att lägga in metkroken i en vaxkula, som först vid värme skulle smälta, det vill säga efter en stunds ridt. Förstär du nu huru markisen skall hinna först fram. (Forts.) I t j I