Från Utlandet. Underrättelserna från Frankrike tyckas nu bestämdt angifva, att de för ett tillämnadt attentat mot kejsar Napoleon gripna personerna verkligen ledts af dylikt uppsåt. De voro alla fyra italienare, men ingen utaf dem polack. Deras namn äro Antonio Maspoli, Pasquale Grecco, Notale Imperatori, Raphael Trabucco. Denne siste är en f. d. garibaldist och deltog i striden vid Aspromonte. Han har förklarat, att han då svor, att han skulle taga för Italien en blodig hämnd på kejsaren. De säga alla, att de icke känna någon ånger och att andra skola försöka att utföra den handling, som misslyckats för dem. Så länge kejsaren qvarstannar i Rom, skola vi icke gif: va honom någon ro, yttra de. Inom Frankrikes lagstiftande kammare hafva amendementerna å adressen till kejsaren nu framlagts. Det första angår valen och de officiela kandidaterna. I detsamma säges, att de två millioner röster, som oppositionen erhallit, äro en väl öfverlagd demonstration till förmån för frihetens återförvärfvande. Utan förvaltningens tryckning skulle hela Frankrike hafva anslutit sig till omröstningen i Paris, Lyon, Marseille o. s. v. Frankrike tviflar icke på sig sjelft, men det vill utöfva samma rättigheter som andra nationer. Den frihet i administrativt hänseende, som man utlofvat, skulle ej ha något värde, om den icke tjenade till att betrygga och stärka den politiska friheten. Valfriheten, misskänd och kränkt genom de offfeiela kandidaturerna, är den första at all frihet. Det andraamendementet begär Säkerhetslagens atskaffande, hvilken tillintetgör den individuela friheten. Det tredje amendementet fordrar passfrihet. Det fjerde vänder sig om tillökningen af kommunalmyndigheternas makt. Det fordrar, attgeneralråden skola sjelfva utse sina ordförande, att kommunalråden i Paris och Lyon hädan efter icke mera skola utses af regeringen, utan af valmännen, och att märerna, hvilka hittills kallats till sina poster at regeringen, skola väljas. Det femte amendementet berör arbetets frihet. Deri begäres en bättre undervisning för de arbetande klasserna och en större utsträckning al desammas associationsrätt. Det sjeite är för en fri elementarundervisning, utan betulningsskyldighet för de densamma besökande barnen. Det sjunde fordrar större frihet för kolonierna och Alge riet, emedan de aldrig skola kunna uppblomstra utan liberala institutioner. Det åt tonde angår Mexico. Det lyder: Vi beklaga, att regeringen fasthåller vid den mexicanska expeditionen. Vi kunna icke gilla detta för oss ruinerande företag, och vi äro tolkar at den allmänna meningen, då vi åstunda, att ett slut genast måtte göras derpå. Det nionde behandlar Rom och har denna lydelse: Vi beklaga, att regeringen, oaktadt sitt af henne gifna löfte, icke underrättat om förhållandet med underhandlingarne med Rom. Hvad oss angår, fasthalla vi dervid, att Rom tillhör romrarne och att vår occupation derstädes bör upphöra. Polen. Detsammas ordalydelse är denna: Inför den hjeltemodiga kamp, Polen består, kunna vi ej inskränka oss till uttryckandet af en tom sympati för dess rätt som en oberoende nation. Regeringen, som först på det högtidligaste fördömt dess sträfvanden, har senare uppmuntrat dem. Vi tro, att den väg, som regeringen beträdt, är utan utgång. I det europeiska intressets namn fordra vi, att hon, i det hon esterapar det förut af England och Frankrike gisna exemplet i hänsyn till konungen af Neapel, atbryter de diplomatiska förbindelserna med en makt, som trampar fördragen och mensklighetens eviga reglor under tötterna. Från Mexico skrifves, att de framryckande fransmännen redan besatt Morelia, Accambro och San Miguel, samt att expresidenten Juarez begitvit sig först till Durango och sedan till Chihuahua, der ifrån han skulle om möjligt fly undan till Nordamerika. A Madagascar rasar anarkien, och den allsmäktige, nu med enkedrottningen Rasoahery förmälde ministern Rainivoninahitriniony kan endast genom skräckväldet upprätthålla sig. Han hade i november, då posten afgick, för atsigt, att låta utropa sig till konung. Drottningen har låtit kröna sig, men ceremonien bevistades ej af några åskådare. Drottaf ningen har afsändt 2:ne personer med särDet tionde amendementet angår