Göteborgsposten – 15 januari 1864, sida 4

Ilögtids--ang, tillegnad alla kortgubbar i vårt land, enkannerligen preferen cens många nitiska dyrkare. Parodi. (Ner. n. Allahanda meddelad.) Det finns en lag af himlen stiftad, För bruket af allt jordiskt godt: Att utan vishet gräns och mått Blir sjelfva sällheten förgiftad. Kellgren. O Preference! O Preference! Ljud högt, o dyra ord! Ej Dreyschocks skönsta konst-cadans, Ej Bullska felans troll-romans Mig tjusa så som detta ord Kring fullsatt ,Priffebord! Fi donc! Så futtigt, tänker Ni, För den som mer begär! Nå, käre vän, gå då förbi! Ty Preferencen älska vi; För oss dess skiftande besvär En himmelsk vällust är. Vi älska spelets vanda glam. Och kortens lätta språng, Vår fröjd, då vi slå stormkort fram Ja sjelfva harmen vid en slam, Allt, allt, hvad här så mången gång Oss rörde qvällen lång. Vi minnas våra fäders strid Med tanke, kort och knog; Hurleds i klar, som mulen tid, Med lycka hård, med lycka blid, Man hvarje qväll sin spader drog Än hemma, än på krog. Och när man sig kring bordet slöt, Det jnst en glädje var Att se hur hvarje gubbe njöt; Men spelte någon som ett nöt, Han ovett fick, på tal gaf svar, Just som i våra dar. Här är oss ljuft, här är oss godt, Hur ödet än beskärt, Om blott det fallit på vår lott Att hvarje dag ,parti vi fått; Hvad finns på jorden mera värdt Att hållas dyrt och kärt! Om bortom griften fanns ett land, Hvarom man visste hit, Att man der fick på fem man hand En engla-priffe dra ibland, Nog sluppe presten mycken flit At lotsa fram oss dit. Men fördes vi att bo i glans Bland guldmoln i det blå, Och blef vårt lif en stjernedans; Men spel ej bruktes, kort ej fanns, — Till detta arma land ändå Vår längtan skulle stå. Dock — fröjden, sluten än i knopp, Skall mogna ur sitt tvång, Och då! — Från det man stiger opp, Och tills man tar sin aftonkopp, Man ,Priffe spela skall en gång Den hela dagen lång! P. J. K.