Göteborgsposten – 15 januari 1864, sida 3

Danmark. Äfven Frankrike har nu, liksom förut England, börjat trycka på Tyskland, att underställa den dansk-tyska frågans lösning en konferens mellan de makter, som undertecknat londonerfördraget. Konferensen synes nu hafva öfverenskommits af Danmark, SverigeNorge, Österrike, England, Ryssland och Frankrike, samt antagligen äfven af Preussen, eftersom Frankrike nu senast tillställt endast Tysklands mellanoch småstater en note, hvari det utvecklar, ehuru med den största törsigtighet, sin uppfattning, sägande, att den första londonerkonterensens verk visat sig vara alldeles vanmäktigt, hvarföre en andra konferens bör påtänkas, hvilken dock måste till utgångspunkt taga Holsteins och Slesvigs(?) taktiska förhållanden, men ej sysselsätta sig med redan faktiskt afgjorda frågor — hvilket vill med andra ord säga, att å konferensen augustenborgarens anspråk ej skola komma till tals, utan Christian IX:s arssrätt sasthållas, hvaremot hertigdömenas politiska ställning och öfriga förhållanden böra till öfverläggning upptagas. Frankrikes språk angifver ett närmande mellan vestmakterna, en omständighet som är af stor betydelse, äfven om konserensen icke skulle komma till stånd, till hvilken åsigt vi luta, emedan de fanatiserade tyskarne och holsteinarne hellre skola genom skotts lossande göra kriget till ett faktum, än afstå trån sitt ÅWuhlerei. Det är måhända af truktan för något sådant djerft steg af det för upproret så gunstiga Sachsen, som dettas trupper sägas skola dragas tillbaka från den farligaste förvecklingspunkten Rendsborg, för att lemna rum för preussarne, hvilka skola vara pålitligare. Men denna fredliga vändning torde kanske dock vara en blott skenbar; ty agitationen hos det stora demokratiska partiet, som omfattar 34-delar af hela tyska folket, börjar efter några dagars lugn åter bli verksam. Detta visar sig af en inom Preussens lepuserade kammare väckt interpellation: Den nya danska grundlagen har med det nya året poreradt; har Preussen tillfölje häraf utträdt ur londonerfördraget? Eller anser regeringen upprätthållandet at helstaten Danmark alltjemt vara en sak af preussiskt intresse? Denna interpellation skall ej undgå att öka spänningen mellan Preussens regering och folk samt gifva stegring åt det allmänna ruset, så att Preussen möjligen skall nödgas, för att icke tvingas spränga Förbundet, göra allvar af sin hotelse att vilja intränga i och besätta Slesvig. Då skulle krig vara oundvikligt, och sjelfva Times förklarar rentut, att en kampanj i Slesvig nu måste utveckla sig. Det berättas visserligen, att England fortfarande uttalar energiska hotelser, om Eidern skulle öfverskridas, men man tyckes i Tyskland fästa föga afseende dervid, emedan man vet, att England pratar och skrifver mycket men handlar föga. Angåendo Österrikes ställning till frågan 212—24 — sm TA JF PP 101 .