Göteborgsposten – 15 januari 1864, sida 3

Fran sitlandet. Gång efter annan ingå från Japan underrättelser, hvilka i allmänhet endast kort refereras. Det torde emellertid icke vara utan sitt intresse för läsaren att erhålla en närmare kännedom om den politiska partiställningen i denna östat, isynnerhet som nyligen det meddelandet derifrån erhållits, att Japans adelsförsamling — daimios — på en allmån sammankomst med 65 röster mot 47 stannat, vid det beslut att det icke funnes skäl till att för klara främlingarne, europer och isynnerhet engelsmän, krig, genom hvilken förklaring det mot Europa vänligt sinnade partiet vunnit afgjordt öfverhand gentemot motpartiet, som ville alldeles tillsluta ön för hvarje beröring med andra länder. Den högsta myndigheten i Japan innehafves af micadon, en på samma gång andlig och verldslig suverän af föregifvet himmelskt ursprung. En annan statschef, taicun, är, nästunder micadon, beklädd med alla den verkställande maktens attributer och har särskildt ötverbefälet öfver armeerna. Nicadon regerar, taicun styr. Dessa bäda, enligt teorien underordnade den ena den andra, motviga i sjelfva verket hvarandra, så att det icke är sällsynt, att talcun ålägger micadon, hans förman, sin vilja och styr, som en verklig och enda suverän statens öden. Den nuvarande taicun, en man med hög intelligens och upplyst sinne, visar vid hvarje tillfälle huru mycket han ogillar sitt lands traditionela aversion för yttre förbindelser. Det var han, som genomdref att en ambassad blef skickad till Vestern. Hans gynsamma stämning mot Europa är i Yeddo icke hemlighet för någon. Han upprepar ständigt för micadon, att verlden gått framåt och att den store Nippons land icke kan fortfara att lefva som nu sedan tvenne sekler tillbaka, instängdt inom sig sjelf, afskiljdt från hela den öfriga verlden. Om taleun, för att gifva framgång åt sina goda åsigter, endast haft micadons personliga skrupler och egna inflytande att besegra skulle hans framgång icke länge varit tvifvelaktig. Men han har isynnerhet måst bekämpa daimios inflytande. Det är ifrån dem som förnämsta hindret hittills kommit. Daimios — prinsar och stordignitärer — utgöra Japans adel. De äro i besittning af ofantliga privilegier; deras vilja hvilar med en öfvervägande tyngd på ledningen af statens alla angelägenheter. Deras starka organisation erinrar i allt om Europas feodaliteter i medeltiden. Hvarje daimio, som i apanage har säterier, byar och städer, bebor midt i den provins, som tillhör honom, ett slott, en verklig fästning, och har i sin sold en arme, hvars styrka för några uppgår ända till 30,000 man. Medeltidens hertigar och grefvar voro ej mera i tillfälle att förtrycka sitt folk och ingifva fruktan tör kronan. Hittills hafva daimois med höga rop begärt, att man skulle fördrifva alla europåer från Japan. De hafva velat ett ständigt krig med främlingarne. Hvarföre? De leddes visst icke af någon ridderlig håg för striderna; de smickrade sig ej heller med att kunna utmärka sig genom omöjliga triumfer öfver Frankrikes och Englands krigare; de lödo ingalunda en religiös öfvertygelses bud; deras drifkraft var af ett vida lägre slag: sanna förhållandet är att krigstillståndet på kusten, tör hvarje gång som Japan utkämpade någon strid med Europa, gat dem en ypperlig förevänning, ett godt tillfälle, att öfversvämma det inre af landet med sina beväpnade skaror, d. v. s. att rikta sig genom plundring af micadoens undersåter. Det vill synas som att stämningen numera icke är sådan hos majoriteten af daimios. Hafva de afstått från sina forna böjelser och af öfvertygelse anslutit sig till talcunes liberala åsigter? Det är troligare, att denne, som skickligt vetat begagna sig af deras egoism och sekelgamla rivalitet, hvilken söndrade dem sinsemellan, vetat fästa majoriteten af d. 15 oktober — då det mot Europa vänliga beslutet fattades — vid sin sak genom kombinationer af personligt intresse. Huru härmed än må vara, har taicun genom denna majoritet fått en myndighet, hvilken han hittills ännu icke lyckats erhålla under sina sträfvanden till förmån för främlingarne. Micadon skall ge vika, om damios stå fast vid sitt beslut, ty massan af folket är alldeles likgiltigt i afseende på denna sak, och Japan skall åter vara öppnadt för den stora verldshandeln. Ryssland fortgår oafbrutet i sina bemödanden att utarma polackarne i Polen. En ny förordning från den ryska regeringen i Warzchau ålägger de polska städerna nya kontributioner; Warschau och Praga skola utreda tre pret af de inkomster, som husegarne ha; i andra städer har en dubbel eldafgift m. m. ålagts. En af de fyra personer, som häktats under misstankar att ha velat mörda Frankrikes