Göteborgsposten – 15 januari 1864, sida 2

nya upptågen ifrån gårdagen; idog har jag brådtom. Vill du följa mig? — Ja. — oOch taga med skatten? — Aldrig! — Nå vänta då. Jean de France sprang bort till öppningen af gången, förde två finger till munnen och lät höra en egen slags hvissling. I samma ögonblick förnyades det buller som tillkännagaf närvaron af en menniska i gången, och DaiNatha såg snart med förfäran två personer efter hvarandra falla ned i hålan. Den som kom först var Nathaniel. mannea med mården, den andre jätten Simson, Jean de Francees föstrogne. Båda voro beväpnade och buru två säckar af skinn, virade kring lifvet, hvilka utan tvifvel voro bestämda att användas vid bortförandet af skatterna. — Se så! mina vänner, sade Jean de France, bind nu denna vackra flicka och lägg en munkafle i hennes mun så att hon ej må kunna ropa på sina vänner, brahminerna, och skatten är vår! Slut på prologen.