Göteborgsposten – 15 januari 1864, sida 1

Jean de France återtog: — Jag har sagt dig att vi skola följa honom öfverallt, och skall hålla detta löfte. Om det blir nödvändigt att dö för honom, skall man dö! Behöfver han våra skatter, må han taga dem! — Våra skatter? mumlade Cynthia, som trodde att hennes bror blifvit vansinnig. — Ja, svarade Jean de France, ty kanhända redan i afton skola vi också ha högar af guld och omätliga rikedomar till vår disposition! IX. Hvad hade då tilldragit sig i denna grotta, hvarest brahminerna uppstaplade sina rikedomar och uti hvilken en ung hinduisk qvinna, en ny vestal, dag och natt underhöll den heliga elden? Vi ha sett de två presterna inträda, klädda i sina långa, hvita kläder. Båda två hade varseblifvit Jean de France och den ene dragit upp en dolk ur sitt sköte, imder det den hinduiska flickan förfärad föll ned på sina knän. — Ah! yttrade den ene af presterna, han skall dö. den djerfve, som vågat intränga hit! Och med detsamma lutade han sig ned öfver den sofvande gossen, och dolkklingan blixtrade. Då uppgaf bayaderen ett rop af fasa: — olyeklige! ropade hon, hvad ämnar ni göra? Vet