Göteborgsposten – 14 januari 1864, sida 3

Under tretiofem år, från 1815 till 1850, har England erhållit af jonierna i sold och underhåll af 3,000 engelska soldater, garnisonerade på de sju öarne, 21 millioner 875,000 fres och från 1850 tills nu 8 mill. 125,000 fres; hvartill kommer lordkommissariens underhåll, uppgående till 325,000 fres pr år. Af officiela dokumenter framgår, att sedan 1814, då England occuperade, detta lyttat joviska öarnes budget, d. v. s. af 200,000 innevånare, den ofantliga summan at 120 maillioner, hvaraf ,,del användts af detsamma til att försöka skapa ett Gibraltar vid Adriatiska hafvets och Medelhafvets sammanlopp. Nu i dag då England genom händelser som det sjelft bidragit att frammana, nödgas återlemna detta Gibraltar åt dess lagliga egare, vill det förstöra detsamma. Har det rättighet dertill? Nej! icke ens om det återbetalte jonierna de summor, som det tagit för citadellet; ty fästningen är af vigt för handelns säkerhet på såväl Adriatiska som Joniska hafvet och är en betydande stategisk försvarspunkt för den europeiska östern. En i Italien utkommande tidning ,,Stampa offentliggör en proklamation från Garibaldi af denna lydelse: Hvad återstår för oss italienare att göra gentemot diplomatiens hycklande ränker, hvilken, ömsom förnekande den heligaste sak och de högtidligaste rättigheter, ömsom bolande med dem, begagnar dem som mask, för att derbakom dölja skammen af sin simpla sjelfviskhet? Hvad återstår för italienarne att göra, sedan de blifvit förrådda i sina sträfvanden och man i ett falskt ljus ställt deras mest högsinnade initiativ, med en skuldbelastad skattkammare, med oredliga eller odugliga män vid rodret, gentemot en krigisk fiende, som befäster sig i norr, och gentemot andra icke krigiska, men icke mindre elaka fiender, hvilka vilja tvinga oss, att sluta oss till deras bedrägerier, eller vilja göra oss till slafvar af deras inflytande? Må italienarne enas, men icke längre för att understödja män, hvilkas politik hittills icke lofvar annat, än hat, tvedrägt, förnyande af partilidelserna och ohjelpliga förvillelser. Må de enas, men icke i den anda, som genom oförmåga och låghet förslösat nationens lisskraft i den brodermördande kampon. Må de enas, men i dens namn, på hvars redlighet allena vi lita med barnsligt förtroende i den svåraste krisen, i Victor Emanuel II:s namn. Han ensam har aldrig brutit sitt gifna löfte. Diplomatiens låga konster skola sönderbrytas emot honom, liksom de alltid krossats mot sanning och ärlighet. Landet kan i den förestående kampen förlita sig uppå honom, medan han, som städse varit ett bollverk för Italiens öde och uti den olika striden å slagfältet satt sin krona på spel, aldrig skall nedlåta sig till en kompromiss, utan ärorikt föra oss till Rom och Venetien. Lätom oss derföre enas i Victor Emanuels namn och ärliga anda. Må han snart beklädas med diktaturen öfver hela konungariket. Må parlamentet afslutas. Må före vårens inträde konskriptionslistor ligga framme för ett hastigt bildande af frivilliga skaror, hvilka skola utgöra den regelbundna armeens förtrupper. Må skaror af nationalgardister bildas som reserv, och låtom oss derefter utan dröjsmål marschera till Mincio. Under Italiens och diktatorn Victor Emanuels namn skola alla partier förenas; stråtröfveriet, som hemsöker den skönaste juvelen i den italienska kronan, skall upphöra; Österrikes bollverk skola vika; Venetiens och Illyriens folk skola resa sig i ett uppror; Italien skall återeröfra åt sig sitt inflytande och, herre öfver sitt öde, bemäktiga sig sin hufvudstad. Garibaldi och nio andra af det radikala partiet hafva utträdt ur Italiens deputerade kammare. En stark rörelse förmärkes alltjemt inom nästan alla lager af det italienska samhället. Allt förberedes, allt väntar det vigtiga afgörandets stund. Tyvärr äro italienares namn inblandade i den uppdykta historien om en ny attentatkomplott mot Frankrikes kejsare. Dessa attentater mot den man, som i närvarande stund är af sådan vigt för Europa, ej allenast väcker vår vämjelse och afsky, utan äfven beklagande af det okloka och opraktiska hos dessa fanatici, som anse det möjligt att gestalta ett folks öde godt efter mordet på en enda person. Om denna attentatkomplott berättas nu närmare från Paris: Sedan någon tid har polisen öfvervakat fyra från England avlända främlingar, hvilkas utseende väckt misstankar. I söndags (åtta dagar sedan) lät polisen häkta dem i deras boningar vid Rue S:t IIonore 185 och Rue Neuve des Petits Champs. Man fann hos dem en stor mängd engelskt krut, tyra dolkar, fyra revolvers, fyra etter ett alldeles nytt system förtärdigade gevär, fosfor, j . o knallhattar, flera måtres långa luntor och åtta bomber, hvilka efter Orsinis modell förfärdigats af smidt jern och ej at gjutet; man kunde derföre lättare och på ett mmdre farligt sätt handtera dem. I den enes byxor fann man insydt ett från Schweiz dateradt bref, hvilket starkt komprometterar såväl de anklagade som den hvilken skrifvit det. De tre äro italienare, den fjerde döljer sin identitet under ett synbarligen falskt namn. Två utaf dem, den ene 40, den andre 29 år gammal, synas hatva erhållit en förträfflig upptostran och uttrycka sig med stor lätthet. En utaf dem säges ha gifvit fullständig bekännelse om det brottsliga ändamålet med deras sammansvärjning. Brefvet skall vara från Mazzini. De betunno sig sedan d. 20 dec. i Paris och, berättas det, man såg dem alltid då kejsaren for ut eller besökte teatern. Deras yttre är frappant. Anletena uttrycka stor beslutsamhet. De tyckas vara tanatici af för