att t. v. vara öfverbesälhafvare för Haparanda friv. skarpskyttekår. Varning. Danske jernbandirektören, etatsrådet Rothe, som åtföljde konungen af Danmark vid densammes senaste afresa till Korsör, hade det missödet, att på återvägen, då han i närheten af Ringsted stack hufvudet ut genom kupeen, slå detta mot en bredvid banan stående kran så att bakre delen at hufvudet blef illa skadadt. — Åter en ny varning att ej vid resor på jernväg sticka hufvudet för långt ut genom fönstren på kupterna. Abbe Mackiewicz. Eat privat bref från Samogitien lemnar några detaljer om abbe Mackiewicz tillsångatagande af ryssarne. Förlusten af en sådan man är djupt känd af alla polackar. Han började förliden Mars månad sina fientligheter mot ryssarne och har sedan dess ej upphört att bekriga sitt lands förtryckare samt att uppresa befolkningen emot dem genom sina predikningar, ty han var en apostel lika mycket som soldat. Folket vördade honom likt ett helgon och samlade sig från alla håll kring hans fana. Då han i spetsen för sin skara intägade i någon by, föllo män, qvinnor och barn till jorden för honom der han tågade fram. Mödrar höllo upp sina dibarn att de måtte få se honom, visade på honom såsom deras frälsare oeh kysste fållen af hans klädnad. Hans minne skall länge lefva bland folket, hvilket betraktade honom som en profet; och klagan var stor då det blef bekant, att han fallit i sina fienders händer. Det var på aftonen der 17 December i distriktet Kowno, som abb Mackiewicz och hans adjutant blefvo gjorda till fångar. De hade lemnat sitt detachement och ensamma vågat sig till en bondstuga på något afstånd, i hopp att förskaffa sig en bit föda. Olyckligtvis passerade i detsamma en rysk trupp förbi, och ledda af en instinkt liknande blodhundens, inträdde soldaterna i hyddan samt upptäckte snart sitt rof. Mackiewicz och hans följeslagare försökte göra motstånd, men blefvo snart öfverväldigade. Följande dag fördes de till Kowno. Vid nyheten om denna vigtiga fångst tillställde ryssarne en glädjefest. Murawieffs son hade just då återkommit från Petersburg, der han blifvit emottagen på ett sätt, som måste uppmuntra honom att fortsätta sitt ödeläggelsesystem. Han företog genast ett förhör med fångarne och säges ha tilltalat dem med mildhet, försäkrande dem att han ville göra allt hvad som stode i hans makt för att deras ställning skulle bli mindre pinsam, ifall de gingo in på att upptäcka något af hvad de visste om de upproriska. Härpå svarade Mackiewicz: ÅJag vägrar ej att upptäcka allt hvad som rör mig sjelf. Jag har gjort min skyldighet mot mitt land. Jag har kallat folket till vapen mot dess förtryckare. Krigets vexlingar ha kastat mig i edra händer; men ske Guds vilja! Gör er pligt mot czaren, ifall ni så behagar, general; jag har sagt allt hvad jag har att säga och skall ej yttra mig vidare?. På morgonen d. 28 December blet abbs Mackiewicz hängd i Kowno. Röfvare-romanerna och spökhistorierna, hvilka för några tiotal af år sedan utgjorde favoritläsningen hos en stor mängd personer, men nu, dessbättre, blifvit förvisade till lånbibliotekernas dammigaste hyllor, synas dock ej ännu vara utdöda inom litteraturen. I England har nemligen på senaste tiden utkommit en mängd romaner, hvilka, i anseende till hårresande titlar och rafflande innehåll, ej tyckas stå den gamla tyska Rinaldo Rinaldinilitteraturen efter. Vi uppräkna här till våra läsares uppbyggelse titlarne på några romaner i denna genre som nyligen sett dagen i London: Iugo med röda handen eller Arfvingen af Osmond Hall; Basiliskens ögon; -Smugglare-kaptenen eller den förfärliga hexan på Ecclestons hed; Den jagade botven eller Modrens hämud:; Grottan Merlins hemlighet; Midnattens dotter eller Den svarta, qvinliga spionen; Jenny Diver, den höghjertade röfvarinnan; Andens hemlighet, en skräckhistoria. — Som ofvannämnda romaner antagligen med första ötversättas på tyska, få vi väl snart se dem i hr Maas Familjevän. vind Å Väderlek å följ. ställen kl. 8 s. m. Jan. 18. Mandal: NO. — Laber k. — Mulet. , Helsingborg: SO. — Laber k. Tjocka. lielsingör: SO. — Laber k. — S. ström. — —