— Nåväl! återtog Bolton, detta döda barn hette idag på morgonen Roger, markis dAsburthon, ende sonen och laglige arfvingen till en engelsk pir. Vet du, tillade han i det han såg på Jean de France och darrade, hvad det nu heter? Amri, Cynthias son, som denna natt dött tillfölje af ett ormbett. Ynglingen hade bleknat; en våldsam strid föregick inom honom. — Men vet ni väl, sade han, att Cynthia skulle kunna dö deraf? — Bah! svarade Bolton, modren till en engelsk pär dör icke. — Ni frestar mig! mumlade Jean med dof röst. — Jag vill göra en stor herre af en zigenare, jag vill realisera din dröm. — Nåväl! utropade Jean de France och hoppade ur sin säng, må afgrunden straffa mig om jag gör något illa! Gif mig detta lik och gå att vänta mig utanför lägret. Jag ensam kan inträda i Cynthias tält och borttaga barnet utan att väcka hennes två väktare, två blodhundar som helt visst skulle uppsluka er. — Jag visste nog, mumlade Bolton, att Jean de France skulle vara med om saken! Seså! markis Roger är nu blott död för fadren och mig.