gens uthbredande inom vestra Skåne nämnas kapt. vid Wendes artilleri Wilh. Quensel och musikdirektör B. W. Hallberg. Förlust af menni-kolis. Under de stormar som rasade förliden höst ha, enligt anställda beräkningar, icke mindre än 200 engelska fiskare och gossar omkommit i Nordsjön. Nästan alla farkoster hvarpå de befunno sig ha spårlöst försvunnit. Till följe af denna hittills oerhörda förlust af menniskolit under idkandet af kustfart och fiske, är för närvarande stor nöd rådande i de nordostliga kustdistrikten af England. Man har öppnat en mängd insamlingar för de omkomnes enkor och barn. IIuru en stad växer upp. Då man i November månad förlidet år började anläggningen af den jernväg som skall förena ostliga och vestliga kusten af Norra Amerika, Atlantiska hafvet med Stilla ocean, framställde en närvarande innevånare från staden Omaha en för den till en fest samlade menniskomassan följande beskrifning öfver tillståndet i nämnde stad då han år 1854 först nedsatte sig derstädes: — Utefter en trång gångstig, upphuggen af några starka nybyggare genom den täta prairievegetationen, begaf jag mig att uppsöka postkontoret. Slutligen fann jag en gammal nybyggare, försänkt i ensliga betraktelser sittande på en hög at tillyxadt timmer. Jag frågade honom efter postkontoret. Han svarade att han sjelf vore postmästaren och skulle se efter mina bref på kontoret. Han bar på hufvudet en hatt som minst sagdt egde utseende af att vara en veteran bland. hattar. Denna aftog han och drog ur dess hemlighetsfulla djup de åstundade brefven. På den tiden voro vargar och Omaha-indianer nästan obestridda herrar öfver trakten, och stadens hela postsystem sköttes i kullen af denna vördnadsvärda hatt. I dag ha vi ett dyrbart posthus från hvilket vi stå i förbindelse med alla verldens delar. — Omahastaden är nu hufvudstad i Nebraskadistriktet.