att regeringstidningarne i Wien sörklara, att Slesvigs panttagande är ett medel till en rättvis lösning af författningstrågan och lika litet prejudicerar arfföljdsfrågan som förbundsexekutionen i Holstein; men om augustenborgaren installerar sig som Holsteins faktiske beberrskare och pretendent till Slesvig, så blir Slesvigs besättande ett anfallskrig af förbundet, för eröfring af ett främmande territorium till förmån tör en presumtiv förbundsmedlem. En note från Österrike och Preussen till förbundets medlemmar fordrar vidtagandet af energiska åtgärder mot de i Tyskland rådande revolutionära sträfvandena. Som i dag skola medlemmar af holsteinska presterskapet hafva sammankomst i Neuminster, för att öfverlägga om sin ställning till dagens brinnande fråga. Direktionen för Altona-Kielerbanan meddelar, att den från d. 1 jan. öfvertagit bestysrelsen af Neuminster-Rendsborgsbanan. De tyska förbundskommissarierna i Holstein hafva begärt hos Förbundsdagen, att denna skall energiskt fordra holsteinarnes ofördröjliga atskedande ur den danska armåen och hemsandande. Resande hafva förbjudits passera öfver bidern vid Tönning. En tät förpostkedja har uppställts för att hindra deserteringar. De till Eidern framryckta sachsarne (åt Fredriksstad till) hafva marscherat tillbaka, och hannoveranare hitväntas i deras ställe. Den slesvigholsteinska föreningen i Kiel Thar beslutat sända en deputation till förbundskommissarierna, för att bedja dem ännu en gång uppmana Danmark, att skicka tillbaka de holsteinska soldaterna, och för att fråga som några desertörer från danska armeen blifvit af tyska trupperna visade tillbaka. Times korrespondent på platsen säger, att Danmark bokstafligen utrymt Holstein, så att tillochmed de omtvistade öarne i Eidern äro lemnade, och att tyskarne skola få svårt att angripa Dannevirkeställningen. Korresp. prisar de danska soldaternas disciplin, deras lugna och tysta hållning i lägret bredvid tyska soldaternas stoj och bullrande skräfvel. I ett bref från Angeln till Berl. Tid. af d. 5 d:s läses: ÅI går morse marscherade vi (de danska soldaterna); under sång och munterhet uppnådde vi Missunde, med dess imponerande verk; de gjorde ett godt intryck på oss alla, och jag vågar påstå, att hvar och en i tysthet önskade, det tysken icke måtte lemna oss, innan han stött pannan mot detta bålverk och tått en liten välkomsthelsning från de svarta brumbasarne, hvilka med sina stora djupa gap från bröstvärnet grina till mötes den, som kommer söderifrån. Alltsom kompanierna kommit öfver färjan, begåtvo de sig till sina resp. logementer. Det kompani, tilll hvilket jag hör, hade ännu 4 hela mil att marschera. Aller Anfang ist schwer, säger tysken men det kan alldeles icke gälla om marscher; här är början den lättaste sak i verlden; den går med sång och munterhet. Fältflaskorna äro ännu fulla, fötterna hela, rösten klar och qvickheterna friska; men så småningom tömmas flaskorna, fötterna bli ömma, bröstet tungt och qvickheterna utslitna — och så börja marodörerna att dyka upp. Detta är det listigaste slägte i verlden. Oräkneliga äro de skäl, de förebära för att få lot att gå litet efter, eller att åka på den för sjuka bestämda vagnen, som följer efter kompaniet, och den officer, som slutar kolonnen, måste vara skarpsinnig, för att kunna bevisa hvar och en särskilt, att det, just i det anförda fallet, icke kan vara fråga om att bli efter eller åka. Fastän detta var den första ansträngande marsch, hvari vår afdelning deltagit, och fastän vägarne voro hårda och knaggliga, hade vi dock endast 21, man på sjukvagnen (den halfve var en iiten hornblåsare). Flaskorna voro för längesedan tomma och fötterna ömma, men sången fortfor, tills vi kl. 5!(, uppnådde vår bestämmelseort, en vänlig by vid Slien. Qvarteren här äro förträffliga, och hade blott min säng icke saknat botten, så att jag med madrasser, dynor och kuddar sjönk alldeles igenom den, skulle jag trott mig vara i det förlofvade landet. Andra korrespondenter från danska armeen klaga skarpt öfver intendenturens misslyckade anstalter för armeens inqvartering. Franska tidningen ÅLa France meddelar ett enskildt bref från en köpman, som nyligen kommit från Holstein, i hvilket bref bekräftas, att entusiasmen för augustenborgaren blott visat sig i de holsteinska städerna. Landtsolket visar sig likgiltigt, men är snarare gynnga qvinnan yttrade detta med så fast ton, att