Göteborgsposten – 13 januari 1864, sida 1

(3333 ÄAÄAÄAÄAÄAÄ den första — naturligtvis var man alldeles okunnig om huru det förhåller sig med begge dessa egenskaper. Födelseåret 1836 anser man vara ett tryckfel, 1846 det skulle vara rätta årtalet. Nu äro hopp och längtan riktade på Neuschatels fotograter, bland hvilka vil bör finnas någon som är nog företagsam att skicka hit en 4 å 5,000 visitkortsporträtter af den blifvande hertiginnan af Dalarne, på det nyfikenheten måtte blitva stillad. För närva rande vet man ingenting mera rörande prinsessan än hvad som stått i Posttidningen och i Almanach de Gotha, jo, det vet man också att prinsen gjort hennes bekantskap i höst i Neufchatel, der prinsessans morbroder, furst Carl tillbringar vintern. Ått denne furste at Hohenzollern-Sigmaringen någon tid varit preussisk ministerpresident, känner ni till. Således skola vi snart få ett litet hof der ute på Christineberg utanför Kungsholms tullar, ty det tages för alldeles gifvet att brölloppet blir af i sommar. En lysande fest gafs i går afton i stora praktvåningen å hotel Phoenix. Det var grosshandlaren S. Friedländer, som med en kostymbal firade tjugondefemte årsdagen af sitt äktenskap. Till balen voro inbjudna en stor mängd af hans vänner och bekanta; dyrbara och smakfulla kostymer hvimlade i de upply: sta rummen och en fullstämmig orkester manade till njutande af dansens nöje. Man nämner stora summor som utgifvits för kostymer, och i mera än en månad ha en mängd sömmerskor varit sysselsatta för denna kostymbals skull. Såsom bekant bär hr Friedländers firma namnet H. Schäcks Enka C:o, en af våra största manufakturfirmor. Den bekante Stephan Poles uppehåller sig för närvarande här. Han håller nu på med att låta öfversätta en af honom i Tyskland utgifven broschyr rörande sin sista resa till Warschau, dit han lyckades komma och tå uträttadt ett uppdrag till nationalregeringen, föregifvande hos de ryska myndigheterna att hans ärende var att utverka nåd för de tre unga tillfångatagna svenskarne, två ynglingar från Westerås och en från Stockholm. Han sökte också verka för de tre sångarnes befriande, men hans bemödanden kröntes ej med framgång. Hr Poles är mycket upptagen i m:ll Fredrika Bremers krets och otta ser man honom konvoyera henne på hennes promenader. Har ni lust att företaga en promenad så här midt i januari månad ända till Djurgården? Under vägen dit skulle jag kanske tå tillfälle att visa er på åtskilligt nytt. Vi gå ombord på ångbåten från mellantrappan. Vi tå lof att stå i båten, ty den är isbeklädd invändigt, den kilar af bra, men drifves ned åt af den starka strömmen, den stöter mot och skär sönder med sin hvassa stäf åtskilliga kringdrifvande isstycken, som dervid klinga så underligt, blåsten pinar igenom oss, men ändtligen äro vi färdiga med vår färd, som hade ett lite tycke med Spetsbergsfararnes. Vi promenera genom skeppsholmsallöen. Der till venster ser ni två nya hus, ett på hvardera sidan om varfsporten, afsedda att ersätta det gammalmodiga stenhus som inneslöt flottans civila och militära embetsrum. De civila och de militära bli nu skiljda åt och få hvar sitt hus. Å taket till det ena huset är anbringadt ett litet tempel i sockerbagarestil med deri befintlig vällingsklocka, hvarigenom det hela får ett herregårdsaktigt utseende. Kanoniervakten är tillsvidare inrymd i ett provisionelt träskjul utanför varssgrindarne. Jag glömde nämna att de begge nya husen skola sammanbindas medelst stora jerngrindar, genom hvilka ingången blir till varfvet. Straxt vid den bekanta brunnen Cajsa Rulta ser ni uppfördt ett högt träskjul, som för ingen del