Bref srån Stockholm (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 10 Jan. 1564. Det är icke värdt att neka för, att ej Posttidningens tillkännagifvande i Thorsdags på Aug st-dagen om hertigens af Dalarne förlofning gjorde ett visst obehagligt uppseende här. Icke som skulle ej vi Stockholmare liksom andra trogna undersåter deltaga i denna för konungafamiljen och brödrafolken så glädjande tilldragelse, men saken är den, att vi här ha ett visst anspråk att på förhand ha reda på sådana der pikanta händelser som förlofningar, och allra helst förlofningar hvari någon af konungahusets medlemmar äro intresserade. Men nu kom underrättelsen så plötsligt, så oväntadt, man kunde knappast hemta sig, man ville knappast tro sina ögon — med sman menar jag här damerna — oaktadt namnen på prins August trolofvade stodo tryckta i officiela bladet med versaler. Deraf kom sig detta obehagliga uppseende, man var verkligen litet smått förtörnad öfver att någonting så vigtigt icke hviskats man och man emellan åtminstone ett par dagar förut eller så, att man ej hade minsta nys om prins August giljareförehafvanden i Neuschatel. Nå, saken står ej vidare att hjelpa, man får vara nöjd med att anställa betraktelser efteråt. Och sådana anställes också, eller kanske rättare, hafva anställts, det kan jag försäkra. År hon rik? det var första trågan. Nej, det måtte hon inte vara, svarade man, ty annars hade hon väl varit gift långt före detta. År hon vacker? var andra frågan — möjligen är dock ordningen frågorna emellan oriktig. Svaret på denna fråga lydde på samma sätt som vid