Göteborgsposten – 13 januari 1864, sida 1

ljud eller förrådde en min som gaf tillkänna att han kände någon plåga. Man skulle kunnat tro att läkaren hade att göra med en varelso utan känsel. När han slutat förbindningen öppnade han en åder för att hindra blodet att stocka sig i hufvud och bröst samt nedlade ynglingen sakta på en bädd som han tillredt åt honom. — Vid sanct Georg! min unge vän, yttrade läkaren nu, i det han aftorkade sina instrumenter, ni är en rask gosse, och jag är glad öfver att slumpen nyss förde mig hit för att göra er en större tjenst än ni tror. En annan skulle kunnat göra er till krympling för hela lifvet om han försökt utdraga denna stålbit, men John Bolton svarar er nu för att ni inom ett par dagar skall varaspå benen ingen. Men till dess är det nödvändigt att ni håller er stilla. — Länge? frågade ynglingen i det han rynkade ögonbrynen. — Trctio timmar åtminstone. — Jag måste likväl ha skatten! mumlade Jean mellan tänderna. Bolton tillade: — Jag kommer igen i morgon afton. Guvernören, som hittills under tystnad stått afsides, nalkades nu. — Huru gammal är ni? — Femton år. — Femton år! upprepade läkaren; femton år! och modig som ett lejon, en okuflig vilja och brinnande äregirighet. Inom tio år skall denne slyngel vara höfding för