Göteborgsposten – 12 januari 1864, sida 2

— —— —ae— Lukten af detta kött som af vinden fördes rakt fram till dem hade hindrat dem från att vädra de resande, hvilka nu blott voro hundra steg från gruppen. På högra sidan om elden tilldrog sig ett skådespel af helt annan art. Tvenne rader af zigenare, män och barn, bildade liksom en lefvande allg, i hvars yttersta ända stod en ställning som tjenade till stöd åt en stor ekplanka, hvilken var upprest emot densamma. En man stod upprätt med ryggen stödd mot ekplankan och armarne utsträckta i korsform. En annan, som stod på ungefär femton stegs afstånd från den förre, böjde sig emellanåt hastigt framåt; för hvarje gång trängde liksom en rödaktig blixt genom luften, ett ljud hördes från plankan och en lång spetsig dolk fastnade, likt strålen i en gloria, på några liniers afstånd från den persons ansigte, hvilken liksom tjenade till skottafla. Ett gillande sorl emottog dessa djerfva öfningar. Guvernören och Bolton, som förblifvit stående på afstånd, hade ej väckt de af knifspelet alltför mycket upptagna zigenarnes uppmärksamhet. Simson ensam hade nalkats och blandat sig i grupperna, med ögonen sökande Jean de France, hvilken han likväl ej kunde upptäcka. (Forts.)