Simson gick alltjemt förut. Hans steg påskyndades af hans ifriga önskan att återfinna Jean de France. Då de båda ryttarne kort derpå redo ut ur en liten skogsdunge, upptäckte de en rödaktig rök, hvilken höjde sig från fältet. — Se der är lägret! sade Simson i det han ännu mera påskyndade sin gång. En fjerdedels timma senare inträdde lord Asburthon, ganeralguvernören öfver Indien, i zigenarnes läger. Detta läger bestod af fem tält, förfärdigade af randigt bomullstyg och tvenne stora kärror, betäckta af garfvadt läder. Fyra svarta oxar från Deccan och en liten hjord af getter och får voro instängda inom en liten inhägnad af omkring 100 fots fyrkant och bildad afijorden nedstuckna bambu pålar. En stor eld af sandelträ flammade i midten af den krets som formerades af tälten och de båda kärrorna. En kokkittel på en trefot af jern höjde sig i lågan, hvilken sprakade omkring dess väldiga sidor. Tvenne gamla qvinnor, höljda i trasor, sutto hopkrupna framför elden och höllo på att flå en råbock som skulle utgöra zigenarnes aftonmåltid. Till venster om elden, d. v. s. på den sidan, hvarifrån vinden blåste, lågo fem man och sofvo, invirade i tjocka guloch svartrandiga filtar samt med fötterna vända mot elden. Tvenne grågula, stora vindthundar betraktade, sittande likt sphinxer, på långt håll råbockens blodiga lemmar och gäspade af otålighet i det de uppgåfvo klagande tjut.