Göteborgsposten – 11 januari 1864, sida 1

— — F D göres halt och liket blir ännu en gång välsignadt, derpå jagar likvagnen derifrån och deltagarne kasta sig upp i de tillreds stående droskorna samt skynda efter liket. Sålunda går det i skarpt traf till kyrkogården, der kistan nedsänkes och hvarje deltagare kastar något jord ned i grafven, hvarefter man återvänder till vagnarne och skyndar tillbaka till staden. Kyrkogårdarne äro vanligen planterade med akacier eller videbuskar och likna såsom deras ungerska namn antyda närmast trädgårdar. Breda med blommor och gräsmattor omgifna gångar genomskära kyrkogården. De flesta grafvarne äro prydda med minnesvårdar af röd marmor eller grå granit, och den jemnade jorden öfver grafvarne är otta planterad med sköna blommor. Söndagarne begagnar man derföre kyrkogärdarne till promenadplatser. Ehuru familjerna samvetsgrannt sköta sina anhörigas grafvar, och en söndag om året egnas åt en verklig sorgefolkfest, under hvil ken man smyckar grafvarne med blommor och kransar och på aftnarne besöker dem vid fackel-lyktsken, så lemnar dock uppsigten öfver dessa skuggrika hvilolundar mycket öfrigt att önska. I närheten af bangården ligger en vidsträckt kyrkogård, hvilken är så tätt planterad med akacier och popplar att den liknar en park. En blomsterbetäckt kulle ligger i dess midt, medan rundt omkring densamma löper en grund sandgrat och en akaciehäck, i hvilken dock finnes många luckor. Denna kyrkogård är rik på herrliga statyer och grafprydnader af aila slag. Många familjer läto der fordom anlägga grafhvalt. Af dessa ha dock flera blitvit mer eller mindre förstörda; i väggarne har man brutit hål, och hvalfven äro tomma, så att de nu tjena till smyghål för landstrykare. Också är det på attnarne icke rätt rädligt att besöka detta ensliga ställe. Denna kyrkogårds mark består af lös, totsdjup sand, så att man ej förstår buru de tornnoga popplarne kunna växa deri. Icke långt från denna parklika kyrkogård, hvilken sedan 20 år stått obegagnad, befinner sig den israelitiska kyrkogården med så många grafstenar, att den ser ut som eu tält af ruiner. På statyer och grafprydnader är den mycket sattigare än de kristnas, och gör genom mängden af de med guldglänsande inskrifter försedda grasstenarne som stå hopade vid hvarandra ett tungt intryck. Vid kyrkogårdarne knyter sig mången allvarlig erinran, som mäktigt talar om landets politiska förhållanden. På Otens kyrkogård, som utbreder sig på en kulle mellan yppiga vinberg, ligger Ufens modige försvarare mot Görgey, Hentzi, begrafven jemte andra förnäma sallne at österrikiska och ungerska partiet. Men för månget patriotiskt hjerta är det smärtsamt att försvararne at kejsarens sak erhållit en ärofull begratning bredvid försvararne af det nationela oberoendet, och mången gång knotar man ötver dessa gratvar och deras innehåll. För några år sedan började demonstrationerna mot Osterrike genom dödsmessor, hvilka plägade tortsättas utom kyrkan ända ut på kyrkogården. Polisdirektören höll sådana demonstrationer för farliga och ville med våld törhindra dem, så att det kom till en allvarsam konflikt på kyrkogården, hvilka kostade några unga män lifvet, utomordentligt förbittrade sinnesstämningen och föranledde nya demonstrationer. Blott det hastiga slutet på italienska fälttåget förhindrade att af dessa demonstrationer ej blef en öppen revolution. Då man för några år sedan sökte befria sig från tyskarne, måste ätven fyra bäjerska karmelitermunkar på magistratens befallning lemna staden, emedan de tilläto sig germanseringssör. sök derstådes.