Göteborgsposten – 11 januari 1864, sida 1

huggormens konster och framställningen om hans egenskaper, som gjordes af hans herre. Då de båda negrerna, som viftade med sina solfjädrar öfver barnet, hörde sitt hemlands bebagliga musik, skulle de gerna velat nalkas terassens kant, men sir Jacks och hans sous närvaro höllo dem qvar på deras post. Plötsligt genljödo afmätta steg bakom sir Jack och kom honom att darra. Han vände sig om och bleknade då han befann sig ansigte mot ansigte med en gentleman i ridstöflar och betäckt af dam. Denne man var lugn och nästan leende, men likväl anade man att hans närvaro medförde oväder. Sir Jack egde likväl stor karaktersstyrka och visste att under en glad yta dölja äfven den största ängslan. — Åh! sade han, det är den käre och hedervärde sir Robert Walden. — Er tjenare, mylord, yttrade Robert Walden, som i det han märkte den unge James Asburthon, fattade sir Jack vid armen och halfhögt till honom yttrade: — Jag skulle önska att få samtala med er om allvarsamma saker. — James, mitt barn, sade sir Jack, eftersom detta skådespel roar dig, så gå ned till ormtjusaren; du skall då se det på närmare håll. Fadren och sonen utbytte en besynnerlig blick. Denna blick var så hastig, att den undgick sir Robert Walden. Sir Jack drog derpå gentlemannen till andra ändan af terassen, medan James på en yttre trappa nedgick på palat