Göteborgsposten – 7 januari 1864, sida 3

Johan Gabriel Richert.) T Många store döden från oss röfvat Djupt han mer än någonsin oss pröfvat. En utaf de störste dock stod qvar; — Han som med sin öfverblick af snille Oförvillad såg hvad tiden ville Ren uti vår :eras första dar. I de hundratusen, som nu stå der Som vår inre fr hets kämpar, råder Blott en tro, och denna tro var hans. — Lifvets gräns af honom nu är hunnen, Förrän segern, han beredt, är vunnen. — En gång vunnen — den af honom vanns. Tankens konung, syntes han ej bära Någon krona, men i lif och lära Otverallt som konung känd han blef. Skild från all regerings skådebana, Aldrig bärande regimers fana. Styrde han likväl — då lag han skref. Tusen lysa inför dagens öga, Men de verkligt stora, verkligt höga Dagen aldrig full rättvisa ger. Dagens små intressen såras, lida, När sin bana fram de store skrida, Hvilkas makt man känner mer än ser. Sådan gick ock Richert fram sin bana. Hvad vi andra sent först börjat ana, Såg han klart uti dess sammanhang. Men först på hans graf hans sträfvan fattas, Der, först der, dess gyllne frukter skattas, Får hans vördnadsvärda namn sin klang. Och derför hvad var hans sträfvan ... frågar Nu måhända mången ung, som lågar För ider, dem just Richert väckt. — Hvad har han väl sjungit, har han skrifvit? Hvad har han då verkat, genomdrifvit?... Huru djupt har väl hans verk sig sträckt? ... Intet har han sjungit, föga skrifvit. Mycket ej han synlig genomdrifvit. Räknas kunna ej hans bragders tal. Men hur mången, född att lysa, värma, Gick ej, scn han Richert fått sig närma, Som apostel ut utur hans dal! Folkets väl — det var hans lefnads sträfvan Var det mål han utan rast och bäfvan Sökte öfverallt, i verk, i ord; Men han höjde ej sin röst på torgen, Sökte ej sin plats i kungaborgen, Och som yrkesprest han ej blef spord. Men han egde den sällsynta gåfvan, Att det ljus han undfick ifrån ofvan Tände han hvarhelst ett ord han sagt. Så det gamla stora bildningsarfvet Gaf han rörelse i tidehvarfvet Oförmärkt med omotståndlig makt. Böcker skref han ej; men män han sände Ut i alla riktningar, som tände Frihetsflamman hvar uti sin stad. Och derför hur dagens ström än drifver, Verkan af hans verk dock evigt blifver, Och med sympatetisk eldskrift skrifver Folket sjelft hans namn i sina blad. ... AA AA J FAS 0