Göteborgsposten – 7 januari 1864, sida 2

tag och rullade ned på marken tillika med ynglingen, som oupjhörligt förnyade sina stötar. Denna strid räcke blott en minut, men i de ungsliga askadarnes tycke ville den aldrig taga slut. Ittetriumfrop lät höra sig, man såg ynglingen ensam resa sig, stolt och lugn, trampaude på tigrinnuns Göda kropp. — Den lille zigenaren! utropade sir Robert Walden, Det var också verkligen detta barn om fjorton ar. som sir Robert föregående morgon triffat på vägen till: Calcutta, och hvilket vi lemnade lyssnaude utanför pagodens dörr. Den beundrande hopen trängde sig omkring ynglingen, och den ädle lorden behagade stiga ned fran sin elefant för att tacka sin räddare. — Hvem är du? frågade han, och till hvilken folkstam hör du? i Gossen kastade på guvernören en stolt och lugn i blick. I — Mitt namn är Jean de Frince, svarade han, och jag är zigenare. ! — Naval! En så rask gosse som du skall ej föra ett kringstrykande lefnadssätt. Vill du komma i min tjenst? Jag skall göra din lycka. i — Om förlåtelse, milord, svarade ynglingen; jag är af ädel börd, ty jag härstammar i rätt nedstigande linie från grefve Robert de Grauville och vil ej gå i någons tjenst. Han tog ett steg tillbaka och bugade sig.