Göteborgsposten – 7 januari 1864, sida 2

Der väntades han af en karl, som låg på marken. Denna nya personlighet förtjenar en särskildt beskrifning. Det var en man af jättelik kroppsbyggnad med kopvarfärgad hy, buskigt, svart hår och vild blick, en zigenare, hvars ocrhörda styrka förskaffat honom tillnamnet Simson. Illa utrustad å förståndets vägnar och vild till sin natur, erkände denne mun i hela stammen blott en enda myndighet: den lille Jeans. Den sistnämnde egde klokhet, tapperhet och list, den förre deremot den råa styrkan, och förenade skulle dessa båda kunnat göra underverk. Oaktadt sin ungdom utöfvade Jean de France bland rigenarne en myndighet, hvilken ingen sökte bestrida. Var det hans egenskap af bror till Cynthia, zigenarnes drottning, som förskaffade honom denna myndighet? Ingalunda; det var sin befullande blick, sitt oförfärade mod och örverlägsna förstånd, som den unge zigenurn hade att tacka för denna förmån. Jean de France kunde räkna på hvarenda man i stammen; men ingen af dem alla skattade han så högt som jetten Simson. Det var den undergifna, lydiga kraften, som hvarken gjorde sig mödan att reflektera eller motsäga. Simson skulle dödat sig om Jean befallt honom det; han var tacksam om burnet gaf honom en vänlig blick. (Forts.)