— Det är ej en zigenare, mumlade sir Robert Walden; det är en hidalgo. Lord Asburthon, blek af vrede, hade tagit sin börs ur fickan. — Behall era penningar, milord, ropade Jean de France, jag begär inga almosor! Hun skyndade bort och försvann i busksnåret. — Deuna skurk har vågat trotsa mig! mumlade guvernören. — Men han har räddat lifvet på ers nåd, svarade sir 9obert Walden med en latt anstrykning af ironi, och det tyckes mig vara en rätt god ersättning. Guvernören bet sig i läpparne. — Framat! mina herrar, yttrade hun, vi äro ännu långt ifrån ruinerna af Baghis tempel, hvilket skull tjena oss till föreningspunkt. — Jag för min del, hviskade sir Robert Walden till Bolton, gör helt om vid första lägliga tillfälle, ty jag vill i dag göra ett skott till, men det blir ej på någon tiger. — Tag min hist, svarade Bolton, jag kan stiga upp på en elefunt. Om ni lyckas lika bra med ert andra skott, gör ni gamla England en stor tjenst. IV. Jean de France hade aflägsnat sig ett stycke. När han tagit några steg in i busksnäret, kom han till en slags grotta bildad at lianer och buskar.