Göteborgsposten – 7 januari 1864, sida 1

Bref från Stockholm (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Stockholm d. 3 Jan. 1864. Året 1863 var ett ganska märkligt år, men året 1864 tyckes blitva ännu märkligare — den tanken är ej utan sin trivialitet, det medgifves, men den innehåller onekligen en sanning, och en sanning, som har gilighet för andra kommande år; i allt fall säger den ungefär lika mycket som den här: Det nya året ingår under tecken som troligen otelbart bebåda, att detsamma kommer att forete krig, oroligheter och väldiga skakningar — det är Atonbladets första ord på det nya året jag tagit mig friheten citera. Och i sanning, man kan ej värja sig för den tanken, att det nyss ingångna året måste blisva af högst ingripande vigt för den skandinaviska Norden. Snart lär det ej kunna undvikas att krigsflamman lågar upp vid Eidern och i samma ögonblick är Sverige-Norge tvunget att lägga sitt svärd i vågskålen, det kan ej undgå detta så vida det är ömt om sin heder och derpå är det ej tillåtet att ens ett ögonblick tvifla. Allra minst kan detta nndvikas nu, sedan det dröjande Albion ändtligen tycks ha tagit bladet från munnen och förklarat sig vara sörpligtadt att bistå Danmark. Men skola väl danskarne förmå hålla sina fiender under vintermånaderna? Så hoppas och tror man här ganska allmänt, ty förr än i vår, när sipporna börja skjuta skott, lära väl ej de svenska och norska bröderna kunna vara färdiga till vapenlek. Men i vår, i vår då smäller