Göteborgsposten – 5 januari 1864, sida 2

— Nåväl, doktor! återtog de den unge officer, som först börjat tala om lord Asburthons karakter, du som tyckes känna så väl till lordens förhållanden, kan kanske upplysa 088 ... — Om hvad? — Hvarföre lord Asburthon har förvisat sin hustru till Skotland. — Hvarföre? svarade Bolton med ett dystert utseende; jo, emedan lordens onda genius ingifvit honom däliga tankar om hertiginnan och uppväckt infama tvifvelsmal rörande den lille Lionels födelse. — Nå ... och denna onda genius? ... — Anlände hit i går med ett fartyg från England: det är sir Jack Asburthon, guvernörens yngre bror; sir Jack, denne puckelryggige nedrige skurk, som gerna skulle so om den lille Roger ginge samma väg som den olycklige Lionel. — Huru? utropade man, är hertiginnans yngste son död? — Det är sir Jack, åt hvilken londonerkabinettet anförtrott ett uppdrag till sin bror, som medfört denna nyhet. — Och lord Asburthon har vil erfarit någon smärta, då han mottog denna nyhet? — Ej det ringaste. Guvernören älskar för öfrigt ingen menniska. Om hans äldste son doge, skulle det visserligen vara en svår stöt, men blott för hans högmod, ej för hans hjerta; pären skulle lida, men fadren ... aldrig! — Väl taladt, doktor Bolton! hördes en röst från dörren.