omkosthådernå 101 underhallet Och SKOWGIN al de vanliga lyktorna på bantågen. — ———— Nya Dagligt Allehanda och Student3.: politikens. N. D. A. har påtagit sig det föga vackra uppdraget, att söka utså alla möjliga oenighetsfrön mellan de nordiska rikena och att smutskasta våra bröder i vester och söder. Med en galla, som smakar af frenese, utfar bladet mot norrmännen, derföre att dessa våga opinera för Danmarks sak och finner det sig täckeligt att, i konseqvens härmed, hånfullt och med en, minst sagdt, oförskämd arrogans utfara mot de i samma anda opinerande studenterna i Upsala och Lund. Sådana angrepp och tillmälen förtjenade egentligen blott föraktets tystnad; men Upsala-Posten har i sin egenskap at universitetstidning dock gjort sig det omaket, att blotta N. D. A:s hållning. Vi meddela här Upsala-Postens förträffligt skrifna uppsats: Mer än en gång har det händt, att ett stickord, som partifanatismen uppfunnit och utspridt i akt och mening att derigenom vid en politisk motståndares åsigter och sträfvanden häfta en prägel af löjlighet eller förhatlighet, blifvit en hedersbenämning, som fått god klang och tagits i förvar af historien. Sådant kan hända ännu en gång. Studentpolitiken4 behosver ej sky den benämning, med hvilken N. D. Allehanda, alltför litet beräknande måttet af sin auktoritet, trott sig kunna dräpa den skandinaviska ideen. Den skandinaviska studentpolitiken har redan uträttat så pass mycket till fromma för Norden, att den nog skall ihågkommas och omtalas, då ingen längre vet, hvad han var för en storhet, som hittade på namnet, då den oblidkeliga glömskan längesedan famnat såsom sitt rättmätiga och lättfångna rof både N. D. Allehanda och Allehandapolitiken. Det skandinaviska enhetssträfvandet eller studentpolitiken är så till sina syften och medel som till sina resultater tillräckligt bekant. De förra har den aldrig dolt eller haft anledning att dölja, och de senare äro, såsom vi tillförene framhållit, alltför betydande och alltför handgripliga för att kunna förbises. Vi behöfva således ej här för dem redogöra, ej heller skrisva studentpolitikens apologi. Deremot gikves det en annan politik — Allehandapolitiken — som det torde vara behöfligt att belysa inför en del af det tidningsläsande publikum. Och dermed göra vi i dag begynnelse. Fortsättning skall ej uteblifva. Allehandapolitiken uppträder i detta ögonblick med stort gny och gör anspråk på att spela en betydande rol. Dess sakförare förhäfva sig, såsom vore de i uteslutande besittning af allt det förstånd, alla de insigter, all den patriotism, all den heder och ära, som fallit på den nu lefvande generationens lott. Hvad menar den då och hvad vill den? Läåtom oss skåda denna politik något närmare i det oroligt skiftande anletet och sammanställa dess orakelspråk. Kanske skola vi så vinna några, ej alldeles värdelösa, bidrag till dess karakteristik. Som bekant, afråder N. D. Allehanda vår rege ring att lemna Danmark väpnadt understöd i dess kamp mot Tyskland, på den grund att Sverige derigenom skulle blifva vanmäktigt att afvärja ett angrepp från Ryssland, som helt säkert ej skulle uteblifva, så snart den svenska hjelpkåren väl hunnit ned till Slesvig. Det är märkvärdigt, hvad åsigterna kunna häftigt vexla! Förliden vår, då N. D. Allehanda yrkade att Sverge skulle taga initiativet till ett anfallsförbund mot Ryssland, förklarade samma tidning, att fden dag, som i dag är, visar oss ryska kejsardömet vanmäktigt gentimot de elementer till upplösning, som det bär i sitt eget sköte; förklarade, avt Rysslands flotta består af en mängd gamla genomruttna träkolosser, af hvilka de flesta icke ens i fredstid kunna hålla sjön; förklarade, att Ryssland har hvarken penningar, kredit eller meaniska verkstäner för byggande af pansarfartygt. Så lät det den tiden (se N. D. A. för den 13 och 15 april d. å.). Då var Ryssland vanmäktigt, då befarades ej, att dess (genomruttna träkolosser kunde till Stockholm öfverföra en arms om ett par hundra tusen man och sedan, beherrskande Östersjön, underhålla dess förbindelser med hemmet. då var Sverge en riktig Ästormakt, då hette det, att Ryssland, nu så svagt. först i en aflägsen framtid — uämligen sedan det genomgått det stärkande badet af den sociala revolutionen, som befriar och upplyser massorna — kunde tänka på att anfalla oss. Och nu, medan den polska revolutionen oförsvagad fortgår, sedan Ryssland fått att syssla med Tscherkesserna, då det nödgas vara på sin vakt mot Turkiets rustningar, då dess goda vänner, Preussen och Österrike, hålla på att fjättra sina hjelpsamma händer vid Eidern, då dess financiella ställning är sådan. som ryska bankens insolvens angifver, då Rysslund tydligen befarar att anfallas af en koalition nästa vår, nu — är Ryssland farligare för oss än någonsin, na skulle det ej tveka eller dröja att anfalla oss, om vi sända en hjelpkår till Slesvig!j Det är märkvärdigt, hvad åsigterna om samma sak kunna ändras — allt efter behofvet för tillfället. Då var det rent af en dårskap att frukta ett ryskt angrepp, då reste sig Åoöfverstigliga hinder deremot, då hånade N. D. Allehanda den högt uppjagande fruktan för en ögonblicklig landstigning i Stockholm och fann det löjligt, att fannars förståndigt folk kunde hysa en sådan sarhåga (N. D. Å. för den 22 april); nu derimot skulle Rysslands välde i Stockholm blifva den sannolika följden af svenska krigsmaktens afsändande till den slesvig-holsteinska fejden (N. D. A. för den 16 dec.). nu är man stenblind för hvad sosterlandets egen säkerhet kräfver, om man yrkar att Sverge för sin egen skull skall understödja Danmark (N. D. A. för den 17 dec.), nu vill man göra gamla Sverges sjelfbestånd beroende af Bysslands nad (N. D. A. för den 21 dec.), om man vill med det enda möjliga medel, som finnes, hindra, att Danmark förvandlas till en rysk-preussisk vasallstat. Nu vore detta en ultraskandinavisk äfventyrarpelitik; men då den fredsälskande konung Oscar, för betryggande af Danmarks integritet, satte en del af vår här på krigsfot, samt utsatte oss för eventualiteterna af ett krig, äfven utan stöd af någor stormaktsförbund (N. D. A. för den 22 april). då var vår politik cj äfventyrlig eller stenblind eller förrädisk mot fosterlandet, den tog då endast ett berättigadt initiativ! —Men låtom oss gå vidare. Sedan det under denna höst redan länge berättats, att vår regering stode i underhandlingar med den danska om en allians, afsedd att värja Danmarks icke tyska provinser mot ett anfall, för hvilket förbundet sökte en anledning i marskungörelsen. började N. D. Allehanda med ytterlig bäftighet angripa vår regerings danska nolitik. såsom den der ville offra svenskt blod i små