Göteborgsposten – 2 januari 1863, sida 2

Danmark. Dagens märkligaste nyhet är den, att prins Fredrik af Augustenborg verkligen befinner sig på holsteinskt område, nemligen i Kiel och att han der af folket utropats till hertig af Slesvig-Holstein, fastän tyska förbundstrupper befinna sig i staden. Detta är ett nytt steg i Tysklands kränkning mot Holsteins laglige landsherre. Under tyska truppernas egid utropas obehindradt en upprorsmakare. Men det blir väl värre än. D. 28 dec. emottog prinsen i Gotha en officiel deputation från universitetet i Kiel, bestående at de fyra fakultets-dekanerna professorerna Fricke, Neuner, Litzmann och Thoulon, hvilka öfverlemnade en hyllningsadress från akademiska konsistoriet samt inbjödo prinsen till sitt rättmätiga hem. Prinsen var naturligtvis ej sen att lyda inbjudningen och anlände redan nyårsaftonen till Kiel, der han proklamerades och behagade visa sig för folket. Han skulle som i trenne dagar qvarstanna i Kiel och derefter återvända till Altona, hvarest han troligen kommer att uppslå sitt residens, medan revolutionsarmeen organiseras. Enligt de i går anlända danska tidningarne, var ministerkrisen i Köpenhamn ännu icke slut i Onsdags. Om de närmare förhållandena dervid skrifves, att biskop Monrad redan i söndags varit kallad till konungen och på förfrågan derom förklarat, att han ej skulle vägra, att bilda en ny minister, om hvilket beslut hans kolleger genast blefvo underrättade. Konungen begärde deretter i måndags betänketid, för att välja mellan antagandet at Ialls afskedsansökan och en minister Monrad. I måndags qväll aflät I. Mt. en egenhändig skrifvelse till geheimerådet Hall, hvari han förklarar, att han i betraktande af landets ställning ansåg sig böra mottaga den inlemnade atskedsansökan, och uttalar sitt uppskattande af ministerens förtjenster. Samtidigt kallades biskop Monrad till konungen och erhöll af honom i uppdrag, att bilda en ny minister. Dagbladet: säger, att af de afgående ministrarne öfverste Lundbye och etatsrådet Casse skola åter öfvertaga sina portfoljer, och kanske äfven Fenger förmås att behålla fi nansportföljen. Hall har deremot bestämd vägrat att i någon egenskap inträda, och bla det tror ej heller att det skall bli fråga om Orla Lehman och Wolfhagen. Monrad bli derföre troligen ministerpresident. Största svårigheten är att få utrikesportföljen besatt