Göteborgsposten – 31 december 1863, sida 2

Danmark. Vår uppgift i går, att det varit England och Frankrike, som tryckt på danska regeringen, att taga tilibaka den nya grundlagen, och hvilken tryckning föranledt ministerkrisen, var ej alldeles riktig. Det var England och Ryssland, hvaremot Frankrike endast i allmänna ordalag uppmanat till försonlighet. Det vigtiga har nu skett, att åfren de båda tyska stormakterna nämnt vid Forbundsdagen Slesvig och tillochmed föreslagit detta hertigdömes besättande med tyska trupper under vissa eventualiteter, neml. om danska regeringen ej tager tillbaka den nya grundlagen. Det gäller nu ej längre blott Danmarks integritet, denna är redan kränkt genom det sätt, hvarpå exekutionen går tillväga i Holstein, i det den troget och tätt låter sig följas i spåren af revolutionen, bortsliter från de allmänna platserna Christian den niondes insignier och blundar för de många upproriska talen mot den laglige landsherren. Det är nu frågan om ett formligt eröfringskrig af en stor nation mot en mindre, ett maktförtryck af ett folk mot ett annat. Slesvig har sedan urminnes tider tillhört danska kronan. Redan Tacitus omtalar att Eidora är Germaniens gräns mot Thule. Mången drabbning har bestått vid denna gräns mellan Tyskland och Danmark, och efter tusenåra strider under medeltidens våldsdagar skulle man nu i civilisationens århundrade kunna åse den gränsens kränkning! Det är väl ännu ej säkert, att så skall ske, åtminstone skall det icke ske utan motstånd; men det faktum står dock qvar, att Tyskland vågar blanda sig i Slesvigs angelägenheter och hotar att besätta det med tyska trupper som ett vanligt tyskt förbundsand. Ått tyska stormakterna ä förbundsdasen kunnat inkomma med ett sådant förslag,