Göteborgsposten – 31 december 1863, sida 2

försärligt brak hördes och skeppet bröts midt skopps i tvenne delar. Alla som befunno si i fören af fartyget och mel landäcken drunkna de, alldenstund fören sjönk med alla som be funno sig der och mellandäcket var fullt me vatten. På detta sätt offrades inom få minu ter 250 lif åt vågorna. Det var en förfärli syn, och likväl kunde vi ingenting företaga I dylika ögonblick har man nog af att tänk. på sig sjelf och äfven att rädda sig sjel Akterdelen af skeppet sjönk äfven inom få mi nuter, men blef ej helt och hållet betäckt mer vatten, ty den lägre delen höll tillsammans inbäddad som den låg i sanden. Den en sjönk efter den andra störtade likväl öfve däcket, ryckte loss bastingeringarne och all som ej kunde hålla sig säkert fast. Vi sprun go alla i storbåten, som låg hårdt inbäddac mellan spillror af masten och vattenfat. Ba kom ocb framtör mig lågo döda och sårade och bland dem var kaptenen. Hopkrupen båten, utsatt för hvarje våg som spolade öf ver skeppet, ibland liggande på de döda men niskokroppare, ibland inpackad emellan dem, af vaktade jag dagen. Klockan var omkr. 7 på morgonen, då vi på afstånd sågo ett barkskepp med kapade master, men för öfrigt hållande tillsammans, drifva mot kusten. Dess besättning satte ut storbåten och lyckades landa Vi följde detta exempel, oaktadt vår båt läckte. Menniskor framträdde nu från de ställen bakom masterna och vattentaten der de sökt skydd. Alla voro nästan blåa af hunger och köld; alla voro ängsliga att få gå iland. Men som der fanns omkring tio personer mer än båten kunde rymma och dessa voro passagerare, voro några af besättningen tvungna att stanna qvar och bland dem var jag; en man lemnade oss med det löfte att vi snart skulle bli hemtade från vraket. Båten satte emellertid på grund, och de som befunno sig 1 den tvingades att vada i land. Ebben inföll dessutom nu, och som storbåten derigenom kom att ligga på det torra, måste vi qvarvarande försöka att rädda oss sjelfva, då vi ej kunde vänta någon hjelp från land. Vi lappade derföre ihop en liten båt, hvars akter blifvit mycket skadad at vågorna, och i denna bräckliga farkost begåfvo vi oss i mörkret, som ånyo inbrutit, på sjön. Vågorna drefvo oes lyckligtvis i land, hvarefter vi stego ur och vadade till våra kamrater. Hela denna natt måste vi äfven tillbringa utan skydd; men vi voro dock icke nu utsatta för vågorna. På aftonen följande dag anlände några karlar, och vi sändes till närmaste by i vagnar. Vi fingo höra att vi befunno oss på ön Terschelling, och här dröjde vi tills. vi kunde bli sända till Harlingen. Af 300 pas sagerare räddades blott 24 män och en qvinna Dessa äro, liksom återstoden at besättningen, ytterligt utblottade. De befinna sig nu i Hamburg, der de blifvit väl behandlade; men ett par ha rest till England, för att söka sig en annan väg till Australien. — Enligt en uppgift i tidningen -II elsing Dorgs Posten skall en svensk vid namn Axel Murberg, hvilken senast varit bosatt i Stockvolm, men är född i Helsingborg, vara den ende af de ombordvarande svenskarne som olef räddad. De omkomna öfriga svenskarne sand passagerarne äro: målarne UHertsman och Sandahl från Stockholm, en f. d. hushålerska (namnet obekant) från Stockholm, en ru Sandström med ett litet barn, likaledes rån Stockholm, hvilken hade sin man förut i Vustralien, skräddaren Jansson från Karlskronatrakten, snickaren Wedin från Göteborg, mckaren Molander från Norrköping, en korgnakare (namnet obekant), som bott på Ladusårdslandet i Stockholm, målaren Zacheus Linberg och skräddaren Sandbelg. Några al essa hade längre och kortare tid varit utries. Af 15 danskar, som medföljde, blet ckså blott en enda räddad; öfriga räddade ro tyskar. I Qvinliga yrken i Storbritanien. Den enast gjorda census i Storbritanien har medört intressanta notiser om de sysselsättningar om stå öppna för det qvinliga könet, och det ynes af dem, som om qvinnans emancipation. ore på god väg att förverkligas. Den offi124.