En tidens man. Vid afslutandet af höstterminen vid h. elementarläroverket i Malmö, d. 19 d:s, höll laroverkets inspektor, oiverste Björnstjerna, ett varmt och kramilli tal, nvarat vi hårnedan intaga slutet, mest karakteriskt för den man, som, hog nulivär, ställer till vår tids ungdom ett dylikt upprop: Det liager en hög tanke i den al ständerna begärda och al regeringen utlärdade författning angåenae gymnastik och vapenöfmng i skolorna. Hela landets bildade ung om skall derigenom tidigt vänjas vid vapnens bruk, ett säkert medel att väcka och underhalla det mou och den själsspänstighet hvarpå redan forntidens kulturiolk satte så högt vä de och som för 08 äro oundgangliga om vi vilja bevara vårt högsta g da. vår sjelss andighet. Det är ej om den råa styrkan jag här tilir, den är barbariets sinnebild. Nej, kraft och bildning förenade, se der hvad som gör ert litet folk aktadt uch äradt. Det var detta som skänkte grekerna segern mot den persiska ölvermakten, dät är detta som, med Guds hjelp, en gång skull gifva oss öfvervigten i norden. Annu ett fordras duck dertill, en varm, en brinnande sosterlandskärlek. Det är derföre skolans pligt att väcka denna känsla hos barnet, hvars rena sinne så lätt fattar och så noga bevarar den. Kommen väl i håg, gossar, I måsten icke blott älska Sverige, I bören älven se t.llatt cdert hela hf gagnar och hedrar detta land. Dertill fordras visst icke att inga i statens tjenst. Hvarje nyttig verksamhet befordrar det helas väl. Handlanden på sitt kontor, näringsidkaren på sin verkstad, bonden vid plogen, kunna alla, hvar och en i sin stad, gagna fosterlandet fullt ut lika mycket som embetsmannen med pennan eller krigaren med svärdet. Men kulle en gå g ropet Till vapen ska la här, liksom nu hos vara ädla bröder på andra sidan Sundet; kulle liksom der en öfvermödig fiende vilja beröfva uss ära och oberoende, glommen då ej att det är herrligt att segra och lätt att dö för fosterlandet, detta sköna land med bera och sjöar, mö:ka skogar och Fronskande slätter, landet med de stora minnena och d8 tappra männerna. Friskt mod i gossar blås får ej enanst ljuda i sången; det har varit och måste sortsarande vara en verkl ghet.