Göteborgsposten – 31 december 1863, sida 1

noga — hon pekade på några ord liknande en underskrift vid slutet af skriften. Farväl, jag måste nu gå. Jag kopierade handlingen med största noggrannhet och i strängaste hemlighet. Det var temligen svårt att få kopian likt pergamentet, men jag lyckades slutligen. Arbetet kostade mig en sömnlös natt, men det var tärdigt i god tid. Ingen skulle kunnat märka någon olikhet mellan kopian och originalet; ingen kunde misstänka hvad jag sforehast. Tänkande på hvilket godt tilltälle att förklara mig jag skulle få i boudoiren, infann jag mig med mitt arbete vid bakporten till Czarimskipalatset emellan klockan sju och åtta. Sam me betjent insläppte mig; men i stället för. att föra mig till boudoiren, säsom jag väntat, räckte han mig en förseglad biljett, och stod qvar i porten tills jag läst den. Läsningen erfordrade ej lång tid; biljetten innehöll blott dessa ord: Min dyre unge vän! Oförutsedda omständigheter nödga mig genast. resa till Archangel: jag måste derföre försa nöjet att mottaga er i afton; men vi skola ater trälfas när jug kommit tillbaka, då jag hoppas få på ett mera assande sätt bevisa min erkänsla för er vänskap. Var god lemna dokumenterna, både kopia och original, till betjenten. Han har fått befallning att förvara dem. Öch var säker att jag är er villgifna Maria Czarinski.