Göteborgsposten – 30 december 1863, sida 2

Danmark. Huru oroande de senaste underrättelserna från Danmark än äro, gifva de dock vid handen, att det nationala partiet ännu icke förlorat, alla chancer. Att konungen starkt lutat it betydande eftergifter för de bemedlande makternas fördersliga måklingsförsök, är otvifvelaktigt, liksom underrättelsen, att Hall åter blifvit ombetrodd att bilda ny minister antyder att ingen af helstatspartiets anhängare vågat åtaga sig konungens uppdrag, gentemot ett oppositionelt och retadt folk. En annan glädjande underrättelse är den, att riksrådet ej blifvit aommankolladt, ehuru dess inkallande varit påtänkt. De danska tidningarne låta ifven tydligt förstå, utt riksrådet, om det blitvit inkalladt, icke skulle kunnat suspendera grundlagen För att tala i korthet, synes situationen ha varit denna: Englauds och Frankrikes utomordentliga gesandter tryckte på konungen, att återkalla eller åtminstone suspendera grundlagen, Som annars skulle träda i gällande krast från och med d. 1 nästk. januari. Men detta läte sig icke gerna göra i en konstitutionel slät utan representationens hörande. Riksrådet skulle således ovilkorligen sammankallas. Men enligt den nya grundlagen utsår riksrådets kompetens med detta års utsång. Således skulle det desstörinnan inkal8s. Konungen har antagligea framställt denna Önskan till ministeren, hvilken senare bestämdt motträdt densamma och ingifvit sin atskedsansökan, som ätven tillsvidare af konungen emottagits, ehuru ej afgjordt. Konungen vände sig derelter till Andre, sjelf medlem af riksrådet och opponent mot den antagna nya grundlagen, i förhoppning, att denne ej skulle motsätta sig att med sin kontrasignation understödja riksrådets inkallande och dermed ätven konung Christian i dennes eftergifvande hållning gentemot England. Andre nekade och, sedan sannolikt åtskilliga andra försök till bildande af en ny minister misslyckats, har konungen derföre till sist åter vändt sig till Hall, hvars återinsättande i ministeren enstämmigt fordras af den stora majoriteten inom danska folket. Konungen har emellertid gitvit makterna ett nytt bevis på sin beredvillighet att gå deras önskningar till mötes; men då tiden ej medgifver bonom att, på annan väg än statskuppens, uppfylla grundvilkoret för en taktisk estergift, riksrådets inkallande, och en statskupp säkerligen icke kan understödjas af England, som måste inse dess sarI.ga följder, är man sannolikt i färd med att underkasta sig förhållandena. Kortligen, nationalitetens sak saknar ännu icke alla chancer ftiJ .Amgäånoe-.