en fullständig svart drägt. Kläderna syntes snarare vara i pariser-än i londonerstil. Men hvem hade tagit så noga mått på min växt? Dessa kläder passade mig förvånande väl och mitt hela utseende i den stora spegeln gaf mig mod för resten at mitt uppträdande. Sedan jag klädt mig ringde jag på klockan såsom madame Czarinski föreskrifrvit. Hvem om icke grefvinnan sjelf inträdde i rummet. Hon bar en lysande aftondrägt, om hvilken jag blott kan säga, att den var mycket storartad, att klädningen var mycket urringad och att grefvinnan följaktligen såg mycket bra ut. Den mängd juveler som strålade från hennes snöhvita hals och armar skulle ha hänfört mången annan qvinna. Hon kom emellertid emot mig lika vänlig och förtrolig som hon varit på kontoret. (Forts.)