Göteborgsposten – 29 december 1863, sida 1

ha bemärkt hennes närvaro genom att göra en djup bugning. — Får jag fråga, yttrade damen, om ni varit länge i Petersburg. — Blott en månad, svarade jag. — Och huru tycker ni om vår hufvudstad? — Jag har knappt haft tid att bilda mig ett bestämdt omdöme. — Ah! sade damen; det är sannt, ni engelsmän äro förståndigt solk och sälla ej edra omdömen efter första intrycket. Jag hyser mycken högaktning för engelsmännen. I förbigående må anmärkas att hon talade vårt språk lika bra som jag sjelf. — Jag hade en guvernant af er nation, den bästa varelse i verlden. Hvad besvär hade hon ej med att lära mig den lilla engelska jag kaa! — Hennes möda var ej förspilld, min fru, sade jag, efter att nu ha återhemtat mitt mod, ni talar likt en inföding. — Jag visste ej att engelsmän kunde smickra, yttrade hon med sitt ljufvaste leende; och innan jag tick tid att svara henne, tillade hon: — Men säg mig huru tycker ni om vårt societetslif? — Jag har ännu sett mycket litet derat.