Göteborgsposten – 29 december 1863, sida 1

LWQ W — — kontroll af lagstiftande församlingen. Från den tiden har ett öfverflöd af ljus blifvit spridt öfver Frankrikes finanser. Men hvartill tjenar väl ljuset allena? Gaslysningen är med rätta ansedd som ett ai de verksammastemedel att förekomma brott, men detta endast under den förutsättning att en polis finnes till hands för att undertrycka det onda som ljuset uppdrager. Nästan omedelbarligen efter den finansiela reform, hvilken skulle förekomma möjligheten af ett framtida deficit i samma skala, företog transka regeringen expeditionen till Mexico, vann den ära hvilken aldrig synes en europeisk inkräktare förnekad, nemligen att framtränga till Montezumas ofta intagna hufvudstad, och finner sig nu, två år efter den stora eran för sinansiel bot och bättring samt sedan den utgitvit inkomsterna för året, åter försatt i nödvändighet att skaffa utvägar för betäckande af ett nytt belopp om 972,000,000 francs. Tvenne deficit af sådan storlek i fredstid och inom tvenne år är en finansiel bedritt som vi betvifla att något land i verlden kan göra efter. Frankrikes årliga inkomster kunna i rundt tal antagas uppgå till omkring 2,000 millioner francs. Deficit tyckes uppgå till omkring 500 millioner årligen. Och likväl gitver ej detta deficit ett fullt klart begrepp om de finansiela svårigheterna. Staten har genom kontrakt åtagit sig att betala vissa jernvägsbolag en summa af 475 millioner francs. Denna summa ingår dock icke i deficit. Affliren har blitvit arrangerad derigenom att till dessa bolag skall betalas en årlig ränta af 21,000,000 fr. i 92 år. Vi behötva ej säga, att hvad jernvägarne behöfva dock icke är en årlig ränta, utan en rund summa, för att dermed utföra sina arbeten och att det första bruk de skola göra af årsräntan blir att sälja den för det kapital den är värd. Antingen nu staten utbyter denna årsränta mot en rund summa eller lemnar räntan till bolagen för att dessa må kunna anskaffa det motsvarande kapitalet, blir transaktionen väsentligen densamma, eller att franska regeringen i båda fallen upptager ett lån på 475 millioner francs; så att då M. Fould inkränker sitt deficit till 972 millioner, kan ingen påstå, det han tager till tör mycket. Naturligtvis gör franska folket sig den frågan: IIvad är orsaken till dewta förfärande deficit? Olyckligtvis tillåter likväl icke den frihet, som mr Rouher i dessa dagar pästått att franska pressen i så fullt mått åtnjuter, densamma att gifva ett svar på frågan. Man är nödsakad att åtnöja sig med framställandet af så att säga sekundära förklaringsgrunder. Man visar på de olyckliga resultaterna af mexicanska expeditionen och utbreder sig i allmänna ordalag öfver financierernas pligter och nödvändigheten af att iakttaga sparsamhet. Men allt detta är, såsom en hvar vet, blott symptomer af det onda, som så hastigt sprider sig i den politiska kroppen. Ett lån af 300 millioner francs skall upptagas, och detta behof kan mycket väl förklaras genom de 210 millioner som mexikanska expeditionen och de 60 millioner som den cochinchinesiska fordra. Men huru mycket vi också klandra dessa expeditioner och den politik som företagit dem, måste man likväl erkänna att de blott bära skulden för omkring 300 millioner af de 1,000 millionerna svälvande skuld som nu tillkännagifvits. Hade dessa äfventyr aldrig blitvit påbörjade skulle ändock Frankrikes finansiela ställning varit högst otilltredsställande. Hvad, vi tråga det åter, är orsaken härtill? Ingen fransk tidning vågar lemna oss svar. Men vi som ej ha faran af ett avertissement för våra ögon, kunna våga säga, det orsaken till all denna oreda är helt enkelt den, att Frankrike ej eger kontrollen ötDD