Göteborgsposten – 29 december 1863, sida 1

Jag hoppas att jag skakade den lilla med en orangefärgad sransysk handske beklädda handen med vederbörlig grace och värma. Jag vet med mig att jag var djupt förtjust. Hon frågade efter mr MDiddle och vi började en konversation. Alldenstund vi hade tagit hvarandra i hand och då hon hade sådan respekt för engelsmän, lättade jag mitt sinne genom att säga henne fulla sanningen: att jag ej hade en enda själ att tala med utom APDiddle. Damen tycktes fatta mina känslor till en grad som förtjuste mig. — Långt från edra slägtingar och utan vänner i en främmande stad — det är hårdt. Och ni kan ej återvända till England utan er principals tillåtelse naturligtvis? — Nej, svarade jag; och här är en man