— Ah! kanhända har ni inga vänner eller slägtingar här i staden. — Ingen, min tru, jag är sullkomligt främling här. Hon betraktade mig så vänligt, så sympatetiskt, att jag skulle kunnat stå der i sjorton dagar; men med en annan bugning, hvilken damen höfligt besvarade, vände jag åter till min pulpet och började öppna och åter igenslå åtskilliga profböcker. Från denna dag ändrade MDiddle sitt uppförande mot mig och blef helt meddelsam. Han berättade mig, att hon var en grefvinna Czarinski, enka, rik, barnlös och hörande till en af de förnämsta familjer i Estland. Han förklarade mig vidare hvarföre hon kom till kontoret. Detta hade nemligen förut varit samiljen Czarinskis palats, och dessutom kommo stora partier sälskinn, som firman utskeppade från en egendom som grefvinnan hade i guvernementet Archangel. — Det är icke precist hennes egendom, utan tillhör egentligen hennes nevö. Hon är likväl hans förmyndare, och detta är i Ryss land nästan lika godt som verklig eganderätt. Några dagar derefter satt jag med pennan i handen, undrande om hon skulle återkomma i min tid, då jag hörde en lätt knarr